Igår såg jag på SVTs hemsida att Nordens högsta byggnad numera finns i Göteborg, det är Karlatornet som 
tydligen är högre än Turning torso i Malmö. Jag kan inte låta bli att tycka att tävla i högsta byggnad är en typiskt manlig tävlingsgren och ett väldigt dyrt sätt att förlänga sin penis på. Frågan är om det är byggherren (Ola Serneke) eller arkitekten som plågas av negativa tankar om sina snoppars längd. Det kan väl inte vara så illa att Karlatornet är en symbol för alla män i 
Göteborg? Jag tror nog att det är Ola som är den med komplex, han har ju också erfarenhet av att försöka få saker att framstå som större än de egentligen är…. 
Jag såg att banden D.A.D. och Sator turnerar ihop och att de spelar i Malmö ikväll. Två saker banden har gemensamt är att de bytte namn och stil i slutet på 80-talet. Det senare bandet gick från punk (Sator codex) till hårdrock (Sator) och D.A.D. hette ursprungligen Disneyland after dark och spelade westerninspirerad punk innan de blev hårdrocksbandet D.A.D. Jag har aldrig lyssnat på Sator (annat än deras cover av ABBAs ”Ring Ring”)
men Disneyland after dark lyssnade jag på i mitten på 80-talet. Jag har faktiskt deras första skiva, den enda 
under det namnet. Skivan heter ”Call of the wild” och ett tag lyssnade jag mycket på den men sen jag slutade gymnasiet så har den knappt legat på skivtallriken. Inför det här inlägget så plockade jag fram skivan och när jag 
tog fram den så mindes jag att jag brukade titta på de fina teckningarna på innerkonvolutet medan jag lyssnade på skivan.
Det är inte ofta jag varit tidig med att lyssna på ett band, Disneyland after dark är nog ett av de få exemplen på det. Jag minns inte hur jag fick upp ögonen/öronen för dem på gymnasiet men när deras skiva kom 1986 så köpte jag den. Skivan som kom året efter inhandlade jag inte eftersom det var för mycket
hårdrock. En annan artist som jag faktiskt var tidig med att lyssna på var Michelle Shocked men att jag hittade henne var ren slump. Hon var förband åt ”The Men they couldn´t hang” (TMTCH) när de spelade på Hard Rock Cafe i Stockholm i slutet på 80-talet. Jag var där för att se TMTCH och fick Michelle på 
köpet.
Jag höll dock på att missa konserten eftersom jag och två kompisar blev nekade när vi skulle gå in på Hard rock cafe, ingen av oss hade fyllt 20 (gränsen för alkoholservering, jag är inte ens säker på om jag fyllt 18) så vi fick vända i dörren. Tunga i sinnet begav vi oss hemåt men på Centralen i Stockholm bestämde jag mig för att göra ett försök ensam och tog tunnelbanan till Rådmansgatan för att sen gå till Hard rock cafe. På väg från tunnelbanan till 
konserten fick jag sällskap av en man som såg lite ”rockig” ut, vill minnas att han hade överrock och DM:s (typ som på fotot), och jag frågade om han var på väg till konserten och det var han. Jag undrade om jag kunde få gå in med honom och det kunde jag så när vi kom i sällskap så släppte vakterna in mig 
utan några problem. Inne i lokalen lyckades jag även köpa en öl – det måste vara den första öl jag själv köpt. Innan dess hade jag inte druckit på lokal, jag hade druckit öl som langats till mig (var det så smart mamma……?) men aldrig köpt själv.
Jag vill minnas att jag tyckte konserten var väldigt bra och jag lyssnar fortfarande på både Michelle och TMTCH. När det gäller Michelle Shocked så lyssnar jag dock bara på musik från slutet på 80-talet eftersom hon utvecklats från radikal vänstermänniska till en konservativ homofob (kan ge mig fan på att hon röstade på Trump). Jag måste också lyssna på henne på vinyl eftersom hon jagar alla som
lägger upp hennes musik på Youtube med blåslampa. Hon verkar inte heller finnas på Spotify.
Till sist två foton från morgonpromenaden med Sigge. Kolla musklerna i Sigges bakben, han är välmusklad.
