Idag var jag på Socialförvaltningen på min vanliga torsdagspraktik. Mitt ”arbete” där löper på bra och vi håller på att öka på arbetsuppgifterna lite. De saker som tillkommer är alla såna som jag ska göra när jag känner att jag orkar och hinner, alla där är väldigt noga med att inte sätta nån press på mig. På praktiken idag så fick jag höra att Emmaus reade ut märkeskläder just nu. Jag hade inte tänkt åka dit den här veckan men efter att ha hört om rean så kunde jag inte låta bli. Det var mycket riktigt rea på märkeskläder (och även på andra kläder och lite skor) på Emmaus. Jag köpte två skjortor och ett par chinos.
Som framgår av fotot är byxorna och en av skjortorna somriga medan den andra skjortan är mer för höst-och vinterbruk.
Det fanns väldigt mycket snygga skjortor på rean och de hade även en del fina kavajer. För den som har storlek 52 men långa armar kan jag meddela att det finns en snygg svart Oscar Jacobson-kavaj på rea för 50 kr. Kruxet är det där med långa armar. Kavajen är måttsydd (MTM), d.v.s. Oscar Jacobson har anpassat en standardkavaj till en enskild individs mått. I det här fallet verkar fokus ha legat på ärmarna, de är väldigt långa. Jag har ett högt ”apindex” men ärmarna var ändå mycket för långa för mig. Att döma av de etiketter som sitter kvar på kavajen så verkar den vara helt oanvänd, så nån med långa armar kan göra ett riktigt fynd.
Den senaste tiden har jag tränat väldigt mycket. Träningen är det enda som tar bort oron och ångesten när den väl kommit (om man bortser ifrån alternativet där jag tar så mycket Theralen eller Oxascand att jag somnar). När jag springer, eller slår på säcken,
så ersätts känslan av att något väldigt vasst ligger och skaver mot själen av en lugn känsla. Att kalla det harmoni är att överdriva men jag blir väldigt avslappnad och tillvaron gör inte längre ont hela tiden. För att försöka maximera det lugnet försöker jag träna två gånger om dagen just nu, löpning (och eventuellt lite säck efteråt) på förmiddagen och sandsäck på kvällen. Intensiteten spelar inte så stor roll, det viktiga är att jag håller på en stund.
Det ständiga slåendet på säcken har gjort att mina handlindor blivit mer än lovligt sunkiga. De är tvättbara men jag har inte velat avvara dem eftersom jag boxats varje dag, ibland två gånger om dagen. Idag köpte jag därför ett par lindor till.
När jag skulle betala handlindorna så frågade expediten om det inte skulle vara något mer, kanske ett tandskydd? Jag tog det som en komplimang, att hon verkade tycka att jag såg ut att vara i tillräckligt bra form för att sparra.
Nåt annat som var riktigt sunkigt var den gröna träningskeps jag kasserade idag.
Det var så mycket svett och salt i den att den hade blivit alldeles hård. Den är nu ersatt av en keps jag införskaffade på Kupan i Falkenberg i måndags.
Jag har haft problem med oro och ångest länge, i många, många år innan jag blev sjuk 2007. Att träningen nu är den “medicinering” som fungerar bäst får mig att fundera på om det varit så att jag hållit ångest och oro i schack tidigare genom att träna hårt. När jag tänker tillbaka på de perioder då jag mått sämre så är de ofta perioder då jag tränat lite eller inte alls. Mitt insjuknande 2007 föregicks också av att jag slutade träna. Jag var inte helt fysisk inaktiv eftersom många av sysslorna på gården är fysiska men de är inte meditativa på det sätt som träningen är (vare sig det är att springandes avverka kilometer efter kilometer på vägarna eller att nöta in teknik och slagserier med hjälp av skuggboxning eller en sandsäck). Vedklyvning med yxa
är en syssla som kan vara meditativ men det förutsätter att jag inte har ett berg av ved som måste klyvas på kortast möjliga tid.
Att träningen hållit mig frisk är kanske en efterhandskonstruktion men det känns verkligen som om det ligger nåt i det. Sen vore det ju bra om jag inte behövde två pass om dagen för att hålla ångesten i schack, i längden sliter det ju en hel del. En fördel med att träna så mycket är dock att jag får mindre dåligt samvete när jag tröstäter, jag vet att jag tränar bort en hel del av kalorierna.
Vi har haft mördarsniglar i trädgården hela sommaren men det börjar bli lite äckligt nu.
Äpplena som faller ner lockar till sig mängder med sniglar. Jag brukar trampa ihjäl en del av dem jag ser men nu är de så många att det är helt lönlöst, det fåtal jag dödar gör ingen skillnad.
