Space oddity
Vi har mycket teknikstrul här hemma just nu. Telefon och internet har ju krånglat i omgångar och i går
kväll så slocknade plötsligt gatlampan ute vid vägen och lamporna i halva huset tappade nästan all lyskraft (som om vi förlorat en fas). Min fru (som är den tekniske i familjen) kollade elskåpet och ringde sen E.ON. De hade inte fått in nån felanmälan men de skulle kolla upp felet. Det tog knappt en timme så lös gatlampan och vi hade ström på alla faser igen.
Jag har flera gånger varit in och klappat lite på rocken jag köpte igår. Den är så himla mjuk och fin. Jag har dock börjat vela kring om jag ska behålla den eller försöka sälja den. Jag tror att jag kan få rätt bra betalt för rocken i Göteborg och då kanske jag skulle passa på att omvandla den till kontanter för att bättra på 
budgetbalansen när det gäller mina klädinköp? Samtidigt känns det lite häftigt att ha två riktigt fina ytterrockar, den blå, dubbelknäppta och så ”Bossen”.
Barnkalaset är avklarat och det avlöpte väl. Min fru och en kompis hade förberett aktiviteter så när ungarna proppat sig fulla på glass, kolasås (mycket kolasås) och kakor så tog de med sig barnen ut på en tipspromenad
och andra friluftsaktiviteter. När det var färdiglekt och kompisarna åkt hem så satte sig sexåringen och började bygga med allt Lego han fått (med godispåsen inom räckhåll).
Även om allt gick bra med kalaset så tyckte jag att det var jobbigt. Jag började stressa upp mig redan vid lunchtid, när jag fixade maten åt ungarna. Jag blir väldigt lätt stressad när jag står framför spisen och nu fick jag ett ångestpåslag. Det började med stickningar i ansiktet och sen var det som att jag klev in i en bubbla. Allt blev segt och obehagligt. Det var som att jag hade svårt att upprätthålla kontakten med omvärlden och det gav mig lite panikkänslor.
Onödigt vetande om Johan – Jag får samma typ av känslopåslag som ovan (fast inte lika intensivt) när jag lyssnar på ”Space oddity”
med David Bowie. Jag tycker det är obehagligt när Major Tom tappar kontakten med rymdskeppet och sakta glider ut i rymden. Jag får panikkänslor när jag hör Bowie sjunga om det. Även om jag tycker låten är obehaglig så tycker jag samtidigt att den är jättebra. Obehagskänslorna gör dock att jag inte spelar den så ofta som den förtjänar.
