Spåra får
Det var fint, men blåsigt, väder igår så jag passade på att klippa gräset. Återstår att se om det blev sista klippningen för säsongen eller om jag 
hinner klämma in en till innan det blir för blött och kallt. Innan jag var ute med gräsklipparen så hade en annan sorts ”gräsklippare” varit ute på gräsmattan. Japp, fåren var på rymmen i går! Jag var ute och gick med Betty när det hände så jag såg inte så mycket av det men hustrun sa att fåren plötsligt stod på gräsmattan och betade och käkade äpplen. Hon fick in dem i fårhuset och där är de fortfarande eftersom vi ska behandla deras fötter en omgång till.
Eftersom ingen såg när fåren rymde så visste vi inte riktigt var de gått igenom staketet. Jag ägnade därför lite tid åt staketkollning och fårspårning och jag tror mig nu veta att de gick igenom staketet i den del av hagen som vi kallar ”Slätten”, en liten, liten skogshage.
Staket var trasigt där och jag hittade dessutom fårbajs i skogen och klövavtryck på vägen från ”Slätten” och 
hem igen. Det var snällt av fåren att ta sig hem på egen hand och inte ge sig ut i bygden.
Äldsta sonen hade tre kompisar här i går (många par sneakers blev det…), de spelade brädspel och ”chillade”. Stundtals så var deras ”chillande” ganska högljutt men de var glada och nöjda hela tiden. Jag blev dock lite stressad av stojet och märkte tyvärr ibland att det fick mig att ta till ett onödigt ilsket tonläge när jag pratade med dem. Hoppas att sonens kompisar inte tycker att hans pappa är en ilsken gubbejävel!
Jag stör mig en del på allt hat, falska nyheter och kartläggningen av våra surfvanor som sker på nätet. Facebook verkar ju vara en av de största arenorna för den sortens saker och det resulterar med jämna mellanrum i att jag överväger att avsluta mitt konto där. Det som hittills fått mig att avstå är att jag då skulle tappa kontakten med en hel del människor, folk som jag inte ser eller pratar med regelbundet men ändå inte vill släppa kontakten helt med. Facebook är ju fantastiskt bra för just den aspekten av social interaktion.
Igår spelades finalen i en av Irlands nationalsporter, gaelisk fotboll, och då blev det uppenbart för mig vilken möjlighet att skapa kontakt mellan människor som Facebook ger. Jag har en Facebookvän som jag inte har mycket kontakt med. Jag känner egentligen inte honom alls, under studietiden brevväxlade jag lite med honom eftersom han var IRA-fånge och satt i ett fängelse på norra Irland. Brevväxlingen upphörde efter nåt år och han försvann helt ur mitt liv. För några år sen funderade jag lite på hur det gått för honom (alla IRA-fångar släpptes ju efter att Långfredagsavtalet skrevs under av de brittiska och irländska regeringarna 1998). Min undran fick mig att leta efter honom på nätet och på Facebook hittade jag faktiskt honom. Han verkar ha lagt sitt paramilitära liv bakom sig nu och förefaller ha en ganska bra tillvaro. Vi har inte mycket kontakt men 
brukar gilla varandras inlägg och utbyta födelsedagshälsningar. Precis när matchen i gaelisk fotboll började i går (Dublin mötte Kerry) la han ut ”Let the game begin. Come on The Dubs.”. Jag håller egentligen inte på Kerry (Cork är laget i mitt hjärta) men av princip håller jag alltid på det lag som Dublin möter så jag kontrade med ”The Kingdom rules! 🙂 ” (grevskapet Kerry kallas för ”The Kingdom”). Sen utbytte vi kommentarer under matchen (han såg den på teve medan jag följde den via nyhetsuppdateringar på den irländska tevens hemsida). Tyvärr fick han sista ordet eftersom Dublin vann med siffrorna 1-18 mot 0-15 men det var ändå kul att tjabba lite med honom. Till sist några bilder från matchen.
