Stålmormor
Dagens blogginlägg inleds med en hyllning till svärmor. Hon är en riktigt Stål-mormor som ställer upp 
för pojkarna, hustrun och mig. I söndags så kom hon ner och lämnade tillbaka åttaåringen efter att han varit en vecka hos mormor och morfar 
och i morse så åkte hon hem igen. Under de 40 timmar hon var här så gjorde hon stor skillnad.
Hon var en klippa och tog hand om ungarna när de var gnälliga och jag försökte blogga. Hon krattade ihop löv så att
jag bara behövde rulla ut en presenning och kratta på löven och släpa bort dem. Hon läste för pojkarna när de skulle sova och dessutom så lagade hon kvällsmaten igår. Sammantaget så gav hon både mig och hustrun 40 lugnare och lättare timmar. För mig betydde det att jag orkade vara uppe lite längre igår och inte stupade i säng samtidigt med pojkarna.
Idag har jag varit på Hudkliniken på Halmstads sjukhus och fått mina leverfläckar kontrollerade. Det fick mig bl.a. att fråga mig om jag ser yngre eller äldre ut än mina 45 år? Orsaken till den frågeställningen var att när jag satt i väntrummet så kom en sköterska och frågade en man jämte mig om han var Johan. Han svarade nekande och då vände hon sig om för att gå. Jag fick då ur mig att jag nog var den Johan hon sökte. Hon tittade lite tveksamt på mig och frågade sen vad jag hette i efternamn. Det var en Johan Asplund hon sökte så jag fick följa med in.
Jag uppfattade hennes beteende som att jag inte stämde med hennes
förutfattade meningar om hur en Johan Asplund född 1969 skulle se ut. Min första tanke var då att jag ser äldre, alternativt yngre ut än vad som står på födelseattesten. Det kan ju dock ha varit nåt annat som fick henne att inte koppla ihop mig med Johan Asplund när hon var ute i väntrummet. Jag väljer dock att tro att hon tyckte att jag såg ut att vara alldeles för ung ut för att vara född 1969.
Väl inne hos doktorn så blev det väldigt tydligt hur mycket av självkänslan som sitter i kläderna. I början av besöket så var jag klädd i min vanliga utstyrsel, skjorta, slips, väst, kavaj och lediga byxor plus boots och klockan från Oris. Hatten hade jag tagit av mig. Så länge jag hade kläderna på så kände jag mig någorlunda jämspelt med doktorn men när jag klätt av mig och stod där i bara kalsingarna (och drog in magen allt vad jag orkade) så kände jag mig inte jämspelt alls, bara ensam och utelämnad.
Doktorn kollade mina leverfläckar utan att hitta nån som avvek. Jag blev dock lite nervös när hon först sa att hon var klar och sen ändrade sig och sa att hon 
ville titta på en specifik leverfläck en gång till. Den klarade sig utan anmärkning även andra gången den granskades.
Efter sjukhusbesöket så åkte jag
till Emmaus där jag köpte två filmer till ungarna och en klassiker till mig, ”Änglar finns dom…”. Den ligger högt upp på listan med mina favoritfilmer, frågan är om den inte slår ”I hetaste laget” som jag såg förra veckan.
En sak som jag upptäckt under mina härjningar på Tradera är att allt möjligt säljs där. Jag såg t.ex. att nån bjudit mer än 300 kronor för ett etui till en Omegaklocka. Jag har ju ett etui från Omega liggandes, jag fick det när jag köpte min Omega på Kaplans. Jag kanske kan finansiera klockservicen 
genom att sälja etuiet. Fast just nu känns det inte så aktuellt att serva klockan, den har gått felfritt sen jag hämtade den hos Mårtenssons och de sa att den behövde en service som kostade drygt 5000 kr.
Igår skrev jag att jag fått en avi om att jag hade ett paket att hämta på Konsum i Getinge. Det var inget 
paket utan ett rek.brev från Indien och i brevet låg en lila HMT-klocka. Om ni frågar mig så tycker jag att den är skitsnygg! Jag hade redan börjat planera morgondagens klädsel så att den skulle matcha den rosa klockan jag fick i går men nu får jag 
tänka om. Lila slår rosa, i varje fall så här års.
