Stigarna gav mig vingar – flög för nära solen

För ett par veckor sen bloggade jag om att jag drabbades av återkommande förkylningskänningar som jag trodde berodde på att jag fick i mig för lite energi i och med att jag höll en väldigt kolhydratfattig diet. Sen dess har jag börjat äta mer kolhydrater men jag drabbas tyvärr fortfarande av återkommande förkylningssymptom. Jag börjar dock se ett mönster i när de dyker upp – i början på veckan. De senaste tre veckorna har jag varit hängig måndag, tisdag och även nån onsdag för att sen piggna på mig. Min senaste teori kring vad det beror på är att jag sovit för lite under helgerna. Mina vardagsrutiner ändras under helgen och det resulterar ofta i att jag sover färre timmar och jag tror att den sömnskulden kan ligga bakom mina känningar. I går var jag hängig och frusen och la mig vid 19.30 och sov sen bra hela natten och idag är jag mycket piggare. Jag ska försöka se till att sova mer på helgerna framöver och så får vi se om förkylningssymptomen ger med sig.

Trots att jag ofta känt mig hängig de senaste veckorna så har jag lyckats springa mina kilometrar och ligger helt i fas med den träningsplan som jag la upp vid årsskiftet. Orsaken till det är dels att jag inte är uppe i några våldsamma volymer än (5-6 mil i veckan) och dels att jag faktiskt sprungit fast jag känt mig hängig. Det är kanske inget doktorn rekommenderar men det har gått bra och om jag känt att löpningen gått väldigt tungt (det har den inte) så skulle jag ha avbrutit passet.

Inspirerad av helgens promenad på skogsstigar så åkte jag till naturreservatet i Haverdal och sprang idag. Det var första gången jag sprang där men jag ska göra om det, väldigt fina stigar och trevlig miljö. Stigarna gav mig vingar och jag sprang på fort till att börja. För fort skulle det visa sig för de sista kilometrarna hade jag knappt styrfart. Innan jag åkte hemifrån la jag upp en plan för vilka stigar jag skulle springa, och i vilken ordning, för att få ihop en runda på 13 kilometer. Vår skrivare strejkade så jag kunde inte skriva ut nån karta men jag skrev en lapp med ordningen på stigarna och hur lång sträckan på varje stig skulle bli. Bra tänkt, men om man som jag saknar lokalsinne så hjälper det inte. Jag började som tänkt att springa på den orange stigen men jag lyckades ta den motsols och inte medsols och då var ju inte mina anteckningar till nån hjälp. Jag fick inte ihop några 13 kilometer men det blev drygt en mil och efter min inledande forcering var det precis vad jag mäktade med idag.

Jag, liksom de flesta andra vuxna svenskar i arbetsför ålder, fondsparar genom premiepensionen hos Pensionsmyndigheten. Jag tycker det är bra med fria val och att folk ska kunna påverka pensionens storlek genom aktiv förvaltning men jag tycker att premiepensionen är ett dåligt system. De allra flesta saknar möjlighet, eller ork, att ordentligt sätta sig in i de olika fonderna och suboptimerar därför ofta sina val. De kommer därmed att minska avkastningen på sina pensionspengar genom sina försök till en aktiv förvaltning. Det är i varje fall vad jag tror. Trots det har jag försökt att navigera i den uppsjö av fonder som finns och även om jag lyckats hyfsat har jag tyckt att det varit väldigt stressande och känts som en börda. Idag kastade jag därför in handduken och flyttade alla pensionspengarna till den statliga fonden AP7 Såfa. Det är ju den som förvaltar pengarna åt alla dem som inte gjort ett eget aktivt val och vad jag kunnat läsa mig till så har den gått bättre än genomsnittet för de som försökt att själva förvalta sin premiepension. Jag hoppas att jag genom att lägga pengarna hos AP7 Såfa ska grubbla mindre på hur “mina” fonder reagerar på att börsen går upp och ner.

Följ och gilla: