Stödutfodring
Väderprognosen lovade regn både i går eftermiddag och idag på morgonen men av det blev det
intet. I går var regnet dock nära, hustrun var i Halmstad och där vräkte det ner (men bara en kort stund). Jag trodde att vi skulle få lite regn här också för det var mulet och lukten av regn riktigt hängde i luften men tyvärr blev det inte mer en nån enstaka droppe.
Vi hade hoppats på regn och att det skulle få lite fart på gräset i hagarna. Som det är nu är det mycket sommar och för lite gräs kvar… Idag så testade jag att stödutfodra med sly i fårens hage och det gillade de verkligen.
Det kräver en hel del jobb att hugga sly varje dag men vi måste ju se till att fåren är mätta och belåtna (lammen är runda och fina men några av tackorna är tunna). Jag har ju rätt också gott om tid och behöver dessutom motionen (har tittat djupt i glassbunken den senaste tiden).
Vi har provat den nya vagnen på Pirana och skacklarna är tillräckligt långa men avståndet mellan 
skacklarna där de ska fästas vid selen är för smalt. Vi har vridit skacklarna lite så att öppningen blivit större så nu går det att köra med vagnen men den är obalanserad med skacklarna vridna (vill tippa bakåt). Det går dock att åtgärda skackelproblemet ordentligt men det kräver att vi får iväg vagnen till en smidesverkstad. Det finns såna i både Kvibille och Harplinge så det ska nog gå bra.
I förra inlägget så berättade jag bara vad vi gjorde på vår minisemester i Falbygden, inte hur jag upplevde resan och hur det kändes. På det stora hela så var det en positiv upplevelse, det var en glad semesterstämning i bilen på väg upp, lite tröttare på vägen hem. Det blev dock jobbigt för mig när vi kom upp till B&B:t vi skulle bo på, jag fick en 
känsla av stor otrygghet där, sånt händer mig ibland när jag är bortrest. Trots att jag hade familjen med mig så kände jag mig väldigt ensam och otrygg och den känslan satt i hela kvällen så även om middagen på Ålleberg bjöd både på god mat och fantastiska vyer så var det nåt som skavde inombords. Den känslan satt i ända till vad som blev resans höjdpunkt för mig inträffade. Vi var på väg att påbörja sänggåendet på vårt B&B (och jag var orolig att jag inte skulle kunna somna) när jag bestämde mig för att sätta mig med en pipa på uteplatsen vid stugan där vi bodde. Jag gick ut och tände pipan och satt och puffade en stund när först killarna kom ut och satte sig, och sen även hustrun. Jag släckte pipan och vi satt där och pratade en sund medan mörkret tilltog. För mig blev det en väldigt lugnande och positiv upplevelse och efter den hade jag inga problem alls att somna.
