Vi har haft fantastiska dagar i går och idag med sol och lagom kallt (ett par grader under noll). Vädret resulterade i att jag fotade en del under promenaderna med Betty men det är svårt att fånga känslan i en vacker vinterdag. Nedan är några försök. De fyra sista fotona är tagna med ett par timmars mellanrum idag (9.30, 11.30, 13.30 och 14.30). Alla bilderna är klickbara.
Väderprognosen sa att det bara skulle nån minusgrad igår kväll så min plan var att sätta mig ute och röka en pipa efter att jag ätit kvällsmat. När jag ätit stod dock termometern på fem minusgrader så det var inte så lockande att bege sig utomhus. Jag var dock inte i så bra form (tack och lov kommer hustrun hem i kväll) så jag kände att jag behövde stöd av piprökningen. Jag 
bestämde mig därför för att röka inomhus, stoppade en pipa och tände. Att röka inne är dock inte samma sak som att röka ute, det smakar inte lika bra och pipan brinner sämre. Efter en stund gav jag upp och drog på mig varma kläder och gick ut. Jag satte mig dock inte ner och rökte utan jag promenerade fram och tillbaka på gårdsplanen och baksidan medan jag rökte. Nu smakade pipan som den skulle!
Efter pipan var det dags att ta in hästarna för natten. När jag klarat av det så drabbades jag dock av nån slags minnesförlust/förvirring för jag glömde att gå och tända i pannan. Istället gick jag in 
och tittade lite på teve medan jag behandlade min ömma vänsterfot med TENS. Vid halv tolvtiden kände jag att det var dags att gå och lägga sig och medan jag gjorde mig i ordning så märkte jag att det var 
ganska svalt inomhus. Jag kollade termometern och såg att det faktiskt var kallt såväl ute som inne. Då slog det mig att jag aldrig tände pannan under kvällen. Jag gick ut till pannrummet och pannan var mycket riktigt inte igång. Det hade kunnat bli en sval morgon för mig idag….
Vad det gäller smärtan i vänsterfoten så blir jag inte klok på den. Ena stunden så tror jag att den är så gott som borta och nästa är den värre än någonsin. Jag har bokat en tid hos vårdcentralens sjukgymnast den 4:e januari och så får vi se vad hon säger. Min stora oro är att det är en stressfraktur, är det fallet så tar det många veckor innan jag kan springa igen. Förhoppningsvis är det bara en inflammation som läker på nån vecka. Jag har också beställt ett hålfotsinlägg för att se om det eventuellt hjälper.
