Svalbo
Efter att tidigare i veckan ha firat tio år i psyksvängen och att det är 25 år sen jag muckade från Kriminalvården så var det igår dags för veckans tredje jubileum – ett år som piprökare. Det blev inget avancerat firande
men jag rökte samma pipa som för ett år sen (dock med en annan tobak) och blickade tillbaka på året som gått. Det är mycket som hänt under mitt första pipår, jag har upptäckt vilken sorts tobak jag gillar, jag har börjat göra egna pipor och så har jag tagit klivet ut på YouTube. Sammanfattningsvis så är jag mer än nöjd med mitt första år med pipan.
Igår blev det två pipor, en på dagen och en på kvällen. Att det blev en på kvällen berodde mycket på att den på dagen inte blev så bra som jag velat. Jag började den pipstunden med att spela in en video för YouTube men mitt i inspelningen så blev jag avbruten av en av dem som har häst i stallet. Jag märkte först inte att hon kom gåendes men mitt i en mening så insåg jag att nån stod och tittade på mig. Samma sak har inträffat en gång tidigare och även den gången kände jag mig som en riktig idiot. Jag borde kanske ha känt mig som en idiot för rökningens 
skull men det var det faktum att jag satt i en hage och pratade högt för mig själv (på engelska) som gjorde mig generad. Efter störningen kunde jag inte slappna av igen och jag hade en oro i kroppen hela eftermiddagen, ja faktiskt till jag tände dagens andra pipa. Kvällspipan var en liten ”återställare” och jag passade även på att spela in en kort kompletterande video till den jag gjorde under dagen.
Kvällenspipan rökte jag samtidigt som jag njöt av en fantastisk utsikt. Vi bor verkligen vackert!
Jag fortsätter min jakt på ett bra foto av en rödstjärt. Igår brände jag tyvärr en jättechans att ta en bra bild. Jag satt vid datorn när jag i ögonvrån såg att det fladdrade förbi nåt rödbrunt i äppelträdet. 
Jag tog kameran och gick och ställde mig vid vardagsrumsfönstret, där är det bara några meter till trädet, och spanade ihärdigt efter en rödbrun fågel. Jag såg den inte, inte förrän den flög iväg! Den hade suttit helt öppet bland några döda grenar och jag hade missat den. Fan! Lite senare var den tillbaka men då satt den längre ifrån mig så bilderna blev inte bra.
Pilfinksungarna har börjat lämna boet nu och innan de fått ordning på flygningen är de ett lätt byte för katten. Den här krabaten räddade jag undan Stout två gånger men den tredje gången så fick han äta upp fågeln (nej, jag skojar bara). Efter den andra räddningen så stängde jag in katten men det kanske bara resulterade i att det var nån av grannens katter som fick kalasa på fågelungen istället.
En annan fågelnyhet är att svalorna byggt bo på ett nytt ställe i stallet, ovanpå en lampa strax 
innanför stalldörren. Boet förklarar varför jag ständigt får väja för svalor när jag går in i stallet. Frågan är dock om svalorna kommer att få tillräckligt med ro där för att kunna kläcka fram en kull ungar. Återkommer med mer info om hur häckningen fortlöper.
