Tandskydd
Det första jag gjorde när jag gick upp vid 06.30 i morse var att kolla om det stod nån älg i trädgården, det gjorde det inte. Efter älgspanandet så försökte jag slå på datorn men det var återigen strul med internet, fiberanslutningen kan inte komma fort nog.
För att lindra frustrationen av att inte komma ut på nätet så sydde jag i en knapp i ett par byxor. Som frustrationshämmare är en knapp 
rätt futtigt men i morse så hade jag inget större syprojekt än så på gång. Syglädjen försvann när jag i mitten av augusti blev klar med min Rose & Born-väst så det har inte blivit några nya projekt sen dess.
Det har dock dykt upp både sylust och ett syprojekt under dagen. När jag strök ett par chinos från GANT som jag tänkt ta med till Ragtime på tisdag så upptäckte jag en liten skada på dem. Skadan gjorde att jag gav upp tanken på att försöka sälja dem på 
kommission men den är dock inte värre än att jag kan tänka mig att använda byxorna. För att kunna göra det så måste de dock först bli större i midjan och längre i benen. Det är ingen omöjlighet eftersom det finns gott om sömsmån i dem.
Största problemet med att lägga ut och länga byxorna är att det blivit en ljus rand i tyget där det varit vikt längst ner på byxbenet. Jag tänkte först försöka dölja randen genom att förlänga byxbenen med 
ett slag men det fanns tyvärr inte så mycket sömsmån i byxbenet. Fållar jag däremot på vanligt vis så blir de dock tillräckligt långa, den ljusa randen döljas av att byxan veckas mot skon. Blir mina ändringar inte jättebra så gör det inte heller så mycket, brallorna kostade bara en tia och jag kommer att ha roligt när jag håller på med dem.
Under dagens röjning inför köksrenoveringen så dök mitt 
gamla tandskydd från boxningen upp. Jag borde ha slängt det men jag förmådde inte göra det. Dels av nostalgiska skäl och dels för att det någonstans inom mig finns en dröm om att få sparra några ronder igen. Jag vet att det är oerhört osannolikt, det är inte ens troligt att jag börjar träna med HAIS igen, än mindre att jag kliver in i en 
ring.
Jag vet också att när jag var boxningstränare så hade jag aldrig låtit nån som är +45 kliva in i ringen och sparra. Riskerna överväger den eventuella kick hans (är väl bara karlar som kan komma på nåt sånt?) ego skulle kunna få av att lite sparring. Lik förbannat så la jag tandskyddet bland träningsgrejorna, lite dum i huvudet har jag nog blivit av boxningen i varje fall.
Hustruns och min förmåga att släpa med oss grejor flytt efter flytt blev också tydlig under röjningen. 
Vi hittade nämligen några tapetrullar som blev över när vi tapetserade under studietiden i Uppsala. Efter Uppsala och innan Underlund så bodde vi på följande platser – Kågeröd och Jonstorp i Skåne och i Österby utanför Halmstad, beresta tapetrullar. Nästa resa de gör blir dock bara tre kilometer, till återvinningsstationen i Getinge.
