the social network
Jag har börjat titta på filmen ”The social network”,
den handlar om uppkomsten av Facebook och verkar riktigt bra. Som av en händelse så fick jag idag också en oväntad vänförfrågan på Facebook. Den är från nån som jag inte alls känner och som jag inte verkar ha gemensamma vänner med. Det har aldrig hänt mig förut och jag är förvånad och osäker på hur jag ska göra.
Är det oartigt att inte bekräfta? Vill jag ha okända vänner? Jag har ju väldigt få vänner på Facebook eftersom jag faktiskt vill kunna följa de som jag är vän med. Varför vill nån ens vara vän med mig på Facebook – jag lägger ju aldrig ut nåt eftersom allt hamnar på bloggen? Samtidigt är det lite spännande, vem är den här personen? Jag kanske kan få inblick i ett fantastiskt livsöde via den här vänförfrågan? Eller så gör jag en alldeles för stor sak av alltihopa.
Utöver att ägna en massa tid åt Facebook i olika former så har jag även tränat lite, cykel och säck. Jag har dessutom tittat igenom mitt slips- och västbestånd. Båda två fick tillskott, via Lettlandshjälpen och Kupan i Falkenberg, i går. Den ljusa västen (bomull/linne) tänkte jag försöka färga lite mörkare med te, enligt 
ett recept i ”Modemanifestet – de stilsmartas handbok”. Den mångfärgade västen ser jag som en utmaning i att hitta en bra 
klädmatchning. Jag återkommer med en bild när jag hittat nåt jag gillar, då kan ni själva bedöma om ni tycker att jag lyckats eller inte.
Utöver slipsar och västar så köpte jag också en bröstnäsduk i går. Den matchar verkligen en av slipsarna som jag köpte.
Slipsen är i ull, sydd i Skottland och enligt etiketten så heter tartanmönstret MacDonald of the Isles. Jag googlade mönstret och tyg med det på går alldeles utmärkt att köpa på nätet, t.ex. hos Kinloch Anderson.
Jag har också petat lite i ett MÅSTE idag, jag tillbringade en stund i en av hagarna med att klippa skräppor 
innan de fröar av sig. Det är ett hopplöst jobb men precis som min hustru kämpar med att hålla sniglarna stången i trädgården så vill jag försöka hindra att skräpporna tar över i hagarna.
Under eftermiddagen så kom ”den stora oron” över mig, det blev riktigt plågsamt ett tag. Jag vet inte om det var funderingarna kring Facebook, frustrationen över den hopplösa kampen mot skräpporna eller sakernas allmänna tillstånd som fick mig att tappa fotfästet och få en rejäl åktur genom ångest och oro.
