Trångt i boet
Nu är jag tillbaka efter två bloggfria veckor, det blev en “semester” som var välbehövlig men stundtals även ganska sträng. Det blir tyvärr ofta så sommartid när alla är hemma och mina rutiner ryker all världens väg. Lägg därtill att vi haft flera besök (roligt när de kommer men skönt när de åker) så tror jag ni förstår. Allt har dock inte varit elände och tröttsamt, jag har också fått en hel del bra tid tillsammans med familjen.
Nåt som präglat de senaste veckorna är Piranas fång, eller rättare sagt att den blivit bättre och hon har 
fått börja komma ut i hagen ett par timmar om dagen igen. Fram till i går eftermiddag så var hon dock tvungen att ha munkorg på sig. Eftersom hon kan ta av sig munkorgen (rullar sig och gnider huvudet mot marken tills munkorgen åker av) så har jag passat henne i två pass om ca 90 minuter varje dag, vanligtvis har hon tagit av sig munkorgen 2-3 gånger per pass. Det kan låta trist att vakta en häst som betar men jag har utnyttjat tiden till att vara själv och har antingen lyssnat på ljudböcker eller puffat på en pipa. Huvuddelen av tiden var det hyfsat väder men en dag regnade det rejält.
Det som varit jobbigast med
hästpassningen är att det varit ganska gott om blinningar som irriterat både mig och Pirana.
Igår var äntligen veterinären här och friskförklarade vår lilla ponny, så nu har hon fått börja gå ut utan munkorg. Vi kommer till att börja med bara släppa ut henne kortare perioder men planen är att öka på dem successivt. Vi ska också börja köra henne igen.
Under semestern så har jag också passat på att säga upp mig från min praktik på Socialförvaltningen. 
Jag har grunnat på det beslutet ett tag och när jag skulle börja med praktiken igen efter att ha varit ledig i juni så kände jag att jag verkligen inte ville tillbaka dit. Det är nog både jag och min enhet som förändrats det senaste året. Efter medicinjusteringen i våras så har jag hittat mer ork och driv att göra saker och ting här hemma och på praktiken så har situationen bland personalen blivit allt mer pressad vilket har lett till att folk slutat eller blivit sjukskrivna. De som är kvar jobbar som små illrar och sitter på sina rum med dörrarna stängda. Den sociala stimulans som praktiken en gång gav mig har upphört. Jag kände därför att jag ville fokusera mer på att vara hemma och försöka ta tillvara energin jag hittat. Jag sa upp mig med omedelbar verkan så det enda som återstår nu är ett avslutande samtal med chefen och att bjuda på tårta när alla är tillbaka efter semestrarna.
Nåt annat som hänt under semestern är att svalungarna börjat lämna boet. De flyger runt i stallet (även lite utomhus) på dagarna för att sen knö ihop sig i boet till natten.
På pipfronten så har jag jobbat på under semestern och det har blivit några nya skapelser, jag har 
också fått lite tobak skickad till mig från en i USA som följer min kanal. Jag har ju även en annan kanal på YouTube, en kanal 
där jag laddar upp alla filmer som jag visar här på bloggen och ibland lägger jag upp en pipvideo på svenska där också. När jag igår gick igenom de filmer som finns på den kanalen så blev jag väldigt förvånad när jag såg att en video om hur man stoppar en pipa visats 1200 gånger! För mina övriga videosar är 50 visningar mycket men uppenbarligen finns det gott om svenskar som funderar över bra sätt att stoppa en pipa på.
Innan jag avslutar med några av de bilder jag tagit under ledigheten så tänkte jag berätta om Elke Järnefors. Det jag har att säga är kanske inte så spännande men jag hade henne som lärare på lågstadiet och tyckte bra om henne. Namnet är ju lite udda (Elke kommer sig av att hon kom från Tyskland) och det fastnade tydligen i huvudet på mig för det dök upp i mina tankar tidigare i veckan. Hon föddes strax innan Andra världskriget bröt ut och berättade ibland om hur hemskt och förvirrande hon upplevde kriget, de minnena satt djupt i henne även om hon var för liten för att förstå vad som egentligen hände.
När hennes namn gjorde sig påmint hos mig så googlade jag det och fick en träff, tyvärr var det en notis om hennes död. Jag hade förmodligen inte kontaktat henne även om hon fortfarande varit i livet men det känns lite sorgligt att inte ha möjligheten att göra det.
.
Nedan finns några av mina semesterbilder.
