I förmiddags träffade jag min terapeut och det gav mig en anledning och kliva ur hemmakläderna
och sätta på mig nåt lite prydligare. Resultatet ses till höger. 
Eftersom jag var iväg blev det inget kört med Hia men i går förmiddags kom vi ut på en tur. Vi körde lite landsväg och lite stubbåker och ute på åkern så skrämde vi först upp en hare och sen två tranor.
I eftermiddags så drog jag på mig löparskorna igen. Jag har verkligen spring i benen nu, känslan efter 
varje genomfört pass är oerhört skön. Utöver ett stort fysiskt och psykiskt välbefinnande så känns det också som en lotterivinst att ha sprungit ett pass till utan att ha gått sönder. Jag oroar mig en hel del för att benen inte ska hålla och går därför och känner efter en massa – onödigt men svårt att låta bli.
