Två Alvedon och en Ipren
När jag skulle köra nioåringen till skolan i morse (sexåringen är sjuk så han skulle bara följa med fram och
tillbaka) så startade inte Fordhelvetet. Batteriet var tomt och bilen stendöd. Jag fick ringa hustrun och be henne komma hem från jobbet och hjälpa till att starta bilen. Forden var på verkstan i torsdags för att de skulle lägga på vinterdäcken och jag hade tänkt be dem 
kolla batteriet men glömde bort det. Sån glömska straffar sig och enligt lagen om alltings jävlighet så låg startkablarna dessutom under sommardäcken i bagaget i morse.
Jag tror inte att batteriet är trasigt den här gången utan att det har laddat ur eftersom jag bara kör korta sträckor, fram och tillbaka till Getinge. Vi får börja med en rutin där hustrun tar min bil i tjänsten en dag i veckan så att den
får gå lite längre sträckor ibland.
Strax efter tio så ringde de från avdelning 19 och sa att det fanns plats för mig att komma in på ”Öppen retur”. Jättebra! Vi kom överens om att jag skulle komma vid 18-tiden eftersom hustrun måste hinna hem från jobbet och ta hand om ungarna innan jag kunde ge mig iväg. Det positiva beskedet stressade dock också upp mig, jag måste ju packa för att vara borta i fem dagar. Det kanske inte låter som en svår uppgift men jag vill se snygg ut hela veckan utan att ha samma plagg hela tiden. Det löste jag med två kavajer, fyra skjortor och två par byxor. Jag får ju inte ha slips på 
avdelningen men jag tar ändå med mig två stycken för att ha på mig om jag går ner på stan, till praktiken eller till terapin. Jag använder ju bröstnäsduk rätt flitigt och när jag skulle packa ner några såna så slog det mig att vissa av mina bröstnäsdukar nog är för långa för att tillåtas på avdelningen. Jag hittade i varje fall ett par små (omsydda
slipsar) som matchade kläderna.
När jag är på avdelningen så kommer jag ha tofflor på mig men jag tänkte ha boots på mig när jag åkte dit och dessutom ha ett par lågskor i reserv med mig. Tofflorna jag ska på avdelningen är de inneskor som jag har hemma. Det är väl egentligen tveksamt om de är tillåtna på psyk eftersom ovansidan är i flätat läder (som teoretiskt skulle kunna användas som ett snöre att hänga sig i) men de har aldrig sagt nåt om skorna tidigare.
Ungefär när jag hade plockat fram all min packning och lagt ut den på en av sängarna i gästrummet så ringde de från avdelning 19 
och sa att som ”Öppen retur” måste man skrivas in under kontorstid. De skulle dock hålla platsen åt mig så jag var välkommen i morgon vid 10-tiden i stället. Även om det varit skönt att få komma in redan ikväll så var det en lättnad att jag fick lite mer tid på mig för packning och förberedelser. Utöver att packa saker som kläder och hygienartiklar så behöver jag t.ex. förbereda mobilen genom att lägga in en ljudbok (”Mörkare än natten” av Michael Connelly) som jag kan lyssna på när jag ska sova.
Under eftermiddagen inträffade dessutom något som gjorde det väldigt tursamt att jag inte skulle in till psyk redan i kväll. Det började nämligen sprängvärka i min högra fot. Jag vrickade den i morse när jag gick i 
träskor på gårdsplanen men tidigare under dagen så hade jag inte känt av vrickningen särskilt mycket. Efter lunch blev det dock riktigt illa och vid 14.30 så gjorde det så ont att jag ringde vårdcentralen för att försöka få en tid direkt och de hade faktiskt en akuttid. Jag packade in sexåringen och surfplattan i bilen och gav mig iväg. Medan sexåringen spelade på plattan så 
tittade läkaren på foten och sa sen att det förmodligen var en skada i ligamenten men eftersom hon inte kunde utesluta en fraktur så måste foten röntgas.
Sonen och jag körde in till sjukhuset, och nej, jag vet inte om det var så lämpligt att jag körde bil med den foten men jag tog det väldigt lugnt och det gick bra. På sjukhuset mötte hustrun upp och tog med sig sonen hem medan jag väntade på min tur på röntgen. Väntan blev inte särskilt lång, varken på själva röntgen eller på tolkningen av bilderna. Det fanns ingen skelettskada så jag slapp gips och kunde åka hem. Skönt att inget var brutet, det hade känts riktigt tungt…. 🙂 Väl hemma så tog jag två Alvedon och en Ipren och la mig sen att vila en stund. Jag slocknade dock och sov ett par timmar.
När jag läste igenom den här texten innan jag skulle lägga ut den så slog det mig att det är väldigt tveksamt om jag kan ha boots i morgon. Jag tvivlar på att jag får ner högerfoten i en cowboystövel. Det i-landsproblemet får avsluta dagens inlägg.
