Jag har ju varit orolig att coronaviruset skulle leda till att Eldsberga gymnastikförening ska stänga ner 
verksamheten vilket skulle innebära att jag inte kan träna eller hjälpa till på boxercisepasset. Föreningen kör dock på med sina pass (än så länge) men det fotbollslag som tränade boxning har hoppat av vilket innebär att det inte längre finns behov av två instruktörer på passet. Det här innebär att jag är uppsagd som instruktör men de har gett mig väldigt sjysta villkor – jag får fortsätta att gå på fyspasset terminen ut och jag är välkommen att vara med på boxercisen också. Det enda som uppsägningen innebär är därmed att jag inte längre får nån ersättning för att vara instruktör. Pengarna jag fått har täckt bensinkostnaden för att köra till och från Eldsberga men eftersom träningen blivit så viktig för mig kommer jag fortsätta att åka dit så länge de kör på.
Att jag fortsätter trots att ersättningen dragits in betyder inte att pengarna inte var viktiga för mig. På 
ett mentalt plan var de väldigt viktiga eftersom det kändes oerhört bra och peppande att nån ville betala mig för att hjälpa till som träningsinstruktör. Jag har ju gjort obetald praktik på en massa olika ställen och det har varit positiva upplevelser men just att faktiskt få lite betalt för min insats har känts väldigt bra.
Bortsett från de 135 kronorna per pass som jag inte längre får så är jag inte särskilt drabbad av
coronaviruset men jag tycker att det påverkar mig rätt mycket ändå. Det är som att det allmänna tonläget i samhället blivit ett av panik och oro och den paniken och oron är svår att inte påverkas av. Jag är egentligen inte orolig för coronaviruset som sådant, jag oroar mig mer för de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna av att politikerna stänger ner hela världsekonomin. Min ekonomioro kombinerat men den allmänna paniken resulterar i att jag mår betydligt sämre denna veckan jämfört med den förra, vilket syns i min konsumtion av ångestdämpande medicin.
Grundskolorna är ju fortfarande öppna i dessa coronatider men det är väl tyvärr bara innan tidsfråga 
innan de också stängs. Sönerna har nog gått och hoppats på en skolstängning men i går eftermiddag hände nåt som delvis rådde bot på den önskan – årets leverans av ved anlände. Vi har nu 22 kubikmeter ved som ligger och väntar på att lavas vilket innebär att vi har gott om sysselsättning för pojkarna om de inte kan gå till skolan. När de insåg det så blev skolan ett mycket mer lockande alternativ…..
När det gäller Pirana så blir hon både bättre och sämre. Inflammationen i hovarna verkar ge 
med sig lite men nu har hon fått magbesvär av medicineringen. Sen i söndags har hon fått Fenylbutazon (”Butta”) och även om det hjälpt hovarna så verkar det ha slagit ut magen på henne. Hästar kan få ganska allvarliga magkomplikationer av Butta, t.ex. sår i tarmarna men vi hoppas att det inte gått så långt hos Pirana ännu.
