Tele 2
har haft driftsstörningar som påverkat både vår fasta telefon och vår internetuppkoppling hela dan. Jag hörde nyss en talesperson för Tele 2 berätta i radio att problemen var lösta och att allt skulle fungera som vanligt. Tyvärr har ingen berättat det för vår dator som fortfarande strular när det gäller internet och e-post. Jag försöker därför göra det här inlägget under en av de stunder då vi är uppkopplade.
Förra veckan så mejlade jag min chef på WSP och berättade om sjukersättningen och att den var skäl för uppsägning. Nu har jag fått hans svar, en hel mening långt. Han lämnar över ärendet till en annan chef (som aldrig chefat över mig) och WSP:s personalavdelning. Med risk för att låta bitter så känns det så typiskt honom. Han vågar inte rådda med det själv, utan lämnar över frågan till nån annan.
Även om jag hela tiden vetat att sjukersättning skulle innebära att jag förlorar min anställning på WSP så känns det ändå lite surt att han som anställde mig och hela tiden varit min chef, inte ens ids avsluta min anställning själv. Jag tycker egentligen inte att det är värt att bli upprörd över hans agerande men jag kunde inte släppa det under förmiddagen, det satt som en klump i magen på mig. Jag vet inte vad som störde mig mest, hans beteende eller att jag lät det påverka mig.
I dag hade jag bett om, och fått, hjälp att byta den trasiga keramiken i vedpannan. Tyvärr så upptäckte vi att ytterligare en sten i pannan var trasig. Vi fick därför avbryta och invänta den nya stenen. Som inte var helt lätt att beställa p.g.a. strulet hos Tele 2. Jag hade problem att mejla och Baxi,
som levererat pannan, hade problem med sina telefoner. Vi kan köra värme och varmvatten på el så vi behöver inte frysa tills pannan är fixad.
Av det arbete som kunde utföras på pannan idag så bidrog jag med ungefär en procent. Jag stod mest bara och tittade på när min medhjälpare (pappan till en av åttaåringens klasskamrater) slet med keramik och silikonfogar som tjurade. Jag kände mig jättefånig som bara stod bredvid och tittade på. Jag försökte trösta mig med att det inte fanns plats för två personer att jobba med pannan samtidigt och med att min medhjälpare verkade väldigt hemtam i det han gjorde.
Innan jag gav mig på pannan så skjutsade jag svärmor och femåringen till tåget i Falkenberg. På väg hem igen så svängde jag inom Lettlandshjälpen och köpte året första julklapp! Eftersom sönerna inte läser bloggen så kan jag avslöja att det var ”Polarexpressen”, en animerad julfilm 
med bl.a. Tom Hanks.
