I sommar så har jag flera gånger bloggat om hur äckligt mycket sniglar det är i år. Tyvärr så slår de dagligen nya rekord i äcklighet, det formligen kryllar av sniglar nu. Jag försöker att mosa så många som möjligt när jag är i trädgården, nu är det knappt lönt att kliva på 
enstaka sniglar längre, det är två, tre eller kanske fyra åt gången som gäller!
Jag har även stött på sniglar som har sex, i varje fall är det vad jag tror att de höll på med. Bilden nedan visar vådan av att ha sex på öppna, oskyddade platser.
Jag är ensam hemma med sexåringen idag och i morgon. Hustrun, åttaåringen och svärmor har åkt på en tvådagarsutflykt till Helsingborg och Helsingör men
det går inte nån större nöd på mig och sonen. I förmiddags så ”hängde” vi i trädgården och i eftermiddags var vi en sväng till Simba. 
Att vi tog oss till Simba har vi mitt dåliga samvete att tacka. Jag hade ingen lust men jag kände mig som en urusel förälder eftersom jag kände att sexåringen fått för mycket skärmtid idag. Jag tänkte mig att badet skulle uppväga en del av skärmtiden. När jag väl kom i vattnet så var det faktiskt inte så farligt på Simba, det var rent av lite roligt. Är det fint väder i morgon så kan det mycket väl bli ytterligare ett besök.
Sonen höll mig sällskap när jag tränade idag, jag slog på sandsäcken och han satt bredvid och spelade på plattan. Jag kunde träna obehindrat eftersom min ”revbensskada” mirakulöst nog är bort. Det kan inte ha varit nån riktig revbensskada eftersom de inte läker så snabbt. Jag funderar lite på om det var nån sorts låsning/spänning i ryggen som påverkade några nerver? Huvudsaken är att smärtan är borta.
Även om revbenen läkte snabbt så tar hälsenan tid på sig, jag kan springa korta distanser men så fort jag belastar hälsenan lite mer så får jag ont igen. Det ser tyvärr ut som att jag får fortsätta att träna en del på cykeln, trist, jag lyckas inte riktigt ta ut mig på cykeln (annat än i uppförsbackarna). För att hjärta och lungor skulle få jobba lite så körde jag ett intervallpass på säcken idag (har inte gjort det på flera år). Jag 
öste på med slag i 20 sekunder och vilade sen i 15 sekunder och så upprepade jag det 20 gånger. Jag kan redan nu känna att jag kommer ha träningsvärk i armar och axlar i morgon.
Har ni möjlighet så lyssna på förra fredagens avsnitt av Stil i P1 där Susanne Ljung möter Rob Halford, sångare i Judas Priest (och tillika mannen som la grunden till det svarta lädermodet bland hårdrocksbanden). Jag är ingen stor vän av hårdrock, eller svarta läderkläder för den delen men jag tyckte programmet var jättebra. Jag hade verkligen inte väntat mig att det skulle vara så intressant. Programmet fick mig att ifrågasätta mina fördomar kring homosexualitet, personligt djup och hårdrock. Förhoppningsvis så gjorde det mig till en lite bättre människa.
