Ulf Dinkelspiel var är du nu?

För drygt 20 år sen så folkomröstade Sverige om EU-medlemskap. Ett av Ja-sidans argument då var att EU var ett fredsbygge, som samtidigt som det skapade välstånd skulle värna medmänsklighet och mänskliga rättigheter (en fri tolkning ur minnet av delar av Ja-sidans program). Jag röstade nej i folkomröstningen eftersom jag såg (ser) EU som en byråkratisk koloss som med varje nytt medlemsland förstärker ”Fästning Europa”.

Tyvärr så verkar min bild av EU ha varit mer rätt än Ja-sidans. Medelhavet har blivit ett dödens hav och EU lyckas inte ordna ett anständigt mottagande av de flyktingar som trots allt tar sig hit. För mig så verkar det som att vi alla tittar på medan tusentals flyktingar bokstavligt sveper in med vågorna och krossas mot Fästning Europa.

EU:s agerande i den här frågan syftar inte till att vara proaktivt och konstruktivt utan det handlar om att vi styrs av den minsta gemensamma nämnaren. Det är den minst generösa politiken som sätter ribban. Jag har inga patentlösningar men EU och Sverige måste visa mer handlingskraft. Kan inte EU sluta käbbla så måste Sverige agera unilateralt, det spelar ingen roll att vi framtill nu tagit emot fler flyktingar än EU-genomsnittet. Det hjälper inte de flyktingar som just nu sitter i båtar på Medelhavet eller hålls inlåsta på en arena på Kos. Vad är alternativet till att omedelbart hitta en lösning? Låta situationen urarta fullständigt och hoppas att USA skickar hit marinkåren för att reda upp röran åt oss?

Vän av ordning kanske frågar sig hur jag vill finansiera ytterligare svenska flyktingåtaganden? Mitt svar är detsamma som det jag anförde när jag vägrade värnplikt i början 1990-talet – ”De största och mest akuta hoten är inte militära. Skrota försvaret och frigör resurser. Det löser inte alla problem men det är en början och ett principiellt ställningstagande”.

Jag vet att Putin är en dårfink med kärnvapen men det största och mest angelägna hotet mot Europa och Sverige är den sociala oro och de våldsamheter som kommer att uppstå om vi inte kan hantera de människor som flyr mot Europa, vare sig de gör det på grund av krig eller ”bara” en önskan om ett bättre liv. Vi ska givetvis inte enbart satsa resurser på mottagandet, vi måste också hjälpa till att lösa de underliggande problemen men just nu är flyktingmottagandet ett väldigt akut problem.

Jag är redan uppjagad och jag har inte ens kommit till hur EU hanterar frågan om romers utsatta situation….. För att inte bli långrandig, och för mitt blodtrycks skull, så släpper jag EU och politiken för den här gången och ägnar mig åt mindre viktiga saker.

Västen som jag har jobbat på ett tag är klar, så nu har jag en tredelad kostym från Rose & Born! Västen platsar givetvis inte i Rose & Borns sortiment men det struntar jag i, jag tycker att den är ”personlig” och passar till kostymen, det är ju trots allt samma tyg i alla tre plaggen. Jag lyckas dock inte få till bra foton på kostymen, det blir för mycket ”svart på svart”, det är svårt att se detaljer och djup. Nedan är ett par av de minst dåliga försöken.

På praktiken i måndags så hade jag min supersnygga, och supergröna, linnekavaj från Rose & Born. Jag fick komplimanger för kavajen men det var en som tyckte att kavajens gröna färg skar sig mot fikarummets gröna väggar. Jag tvingades erkänna att jag inte tagit fikarummets väggar i beaktande när jag bestämde vad jag skulle ha på mig. I dag försökte jag dock ta väggfärgen i beaktande när jag valde kläder. Det var svårt att minnas den exakta nyansen men jag tycker att jag lyckades väl med matchningen av kavajen, byxorna och väggen men skjortan skulle ha varit lite gulare.

 

 

 

Jag hade sexåringen med mig på praktiken, han spelade iPad och jag praktiserade. På väg hem så stannade vi och lekte lite på den nya lekplatsen vid Gamletull (sonen hade spanat in den på vägen in). Det fanns mycket att klättra på så lekplatsen fick godkänt. Tvärs över gatan så fortgår byggandet av bostäder, jag tycker de bygger väldigt tätt. På en av husväggarna hänger en stor banderoll som måste vara en av de mer ironiska i Halmstad. En grönare framtid? Inte i de bostadskvarteren. Lägenheterna är säkert fina och de ligger centralt och nära Nissan men man kan knappast kalla området för grönt.

Det blev inget Simba idag, det var för svalt i förmiddags för att jag skulle vilja åka dit. Sonen och jag sysselsatte oss här hemma istället. Han sysselsatte sig mer än jag.