I väntan på Stout
De senaste veckorna har lite av min gamla glädje kring kläder kommit tillbaka. Den har väl kanske aldrig varit 
helt borta men under hösten och vintern så har jag inte riktigt haft ork att engagera mig i kläderna, förhoppningsvis ändrar det sig nu. Ett tecken på mitt nyväckta klädintresse är den rutiga kostym jag hade på mig till terapeuten i går. Den är inte så diskret och kräver att man är lite ”på” om man ska ha den. Jag köpte kostymen från en vintagebutik på nätet för ganska exakt tre år sen men jag har nog inte använt den på nästan ett och ett halvt år. Jag var lite orolig att den skulle vara för liten nu men mitt midjemått verkar vara oförändrat sen jag sist använde den. Jag tog inga foton på mig i kostymen i går men idag så plockade jag fram kameran. Det stormar dock här idag så jag fick förlägga fotograferandet till logen.
När jag gick in efter att ha fotat mig i kostymen så tog jag med katten in. Betty satt vi dörren och 
väntade på oss och hon var som vanligt oerhört nyfiken på Stout. Katten smet dock snabbt upp för trappan och Betty blev kvar nere (hon får inte gå upp). Hon har dock fattat posto vid trappan i förhoppningen om att katten ska visa sig igen. Jag tror att hon väntar förgäves, katten ligger nog redan i nån av ungarnas sängar och sover.
