Vår första resa
Jag vet inte om ni såg i gårdagens nyhetsflöde att det brunnit på Vreta naturbruksgymnasium utanför 
Linköping? Jag såg det i varje fall och förutom en del obehagskänslor så väckte det även gamla minnen till liv. Vreta var nämligen målet för hustruns och min allra första gemensamma resa! Romantiskt eller hur…..? Inte alls, vi reste nämligen inte på tu man hand. Vi började båda två att läsa till agronomer i augusti 1992 och hela årskursen inledde studierna 
med en resa till Östergötland där Vreta naturbruksgymnasium var det första besöksmålet. Jag kan väl inte riktigt säga att det var under studieresan som det ”klickade” mellan hustrun och mig men jag tror ändå att det var då nån gång som alla våra år tillsammans började.
Fotot till vänster är taget under resan och som synes hade jag en anorak på mig. Det här var innan jag börjat ha kavajer och hösten -92 var det anorak som gällde. Under åren som följde så
skedde sedan en gradvis övergång från anorak till oljerock (jag gjorde också mina första försök med att odla skägg). Kavajen har ju sedan dess blivit mitt signaturplagg men den klev in på scenen efter att jag lämnat Ultuna och studierna.
Apropå kavajer så har jag sytt lite på min favoritkavaj, hemma-kavajen i Harristweed. Den börjar bli sliten (sly och björnbärssnår har gått hårt åt den) så jag försöker förlänga dess livslängd genom att lappa och laga. Det blev kanske inte jättesnyggt men förhoppningsvis så bidrar det till att kavajen håller ända fram tills vårvärmen gör den överflödig. Sen får jag försöka hitta en ersättare till nästa höst.
Igår gav jag mig på att laga punkteringen på skottkärran som jag nämnde förra veckan. När jag lossat
hjulet och plockat av däck och slangen så upptäckte jag dock att slangen var hel. Det var ventilen som strulade men med lite pill så fick jag den att fungera igen. Jag borde givetvis ha kollat ventilen innan jag började mickla med ett slangbyte. Summan av kardemumman blev nu att jag tog väck hjul, däck och slang i onödan. Jag kunde visserligen sätta ihop hjulet sen men det krävs alltid ett antal ”Helvetes jävla skit!” innan jag lyckas kränga på slang och däck på en fälg.
Vi har köpt en begagnad loksele till Hiawatha på nätet och vi var lite oroliga att den skulle vara för
stor. Den kom häromdagen men när vi provade den på honom i går så satt den bra (som synes var det regnigt igår). Det fattas några remmar men det är inget som en sadelmakare inte kan fixa, det svåra var att hitta en sele som passade och som inte var svindyr. Den biten klarade vi.
