Fram till 14-tiden i dag så kändes det som att jag hade ett väldigt driv och surfade på en positiv våg. Den känslan började egentligen redan i går kväll när hustrun hjälpte mig komma igång med färgningen av 
linnekostymen. Färgningen tog lite tid, man ska ju köra kostymen flera omgångar i tvättmaskinen men jag satt uppe och väntade. Jag sysselsatte mig bl.a. med att göra ett nytt hattband till min Panamahatt. Efter att ha hängt kostymen på tork så var det en nöjd Johan som la sig vid 23.30. Trots att det blev sent så var jag pigg i morse och jag kunde konstatera att kostymen fått en
snygg grön färg, den hade kunnat vara lite ljusare men det här är helt ok. Som synes blev inte foder eller sömmar färgade alls men det funkar som en kontrastfärg. Efter att ha lämnat ungarna vid bussen så ägnade jag förmiddagen åt ändringssömnad av kostymen och jag tycker att resultatet av färgning och sömnad är en klar förbättring.
Efter lunch så klippte jag gräset och det gick bra ända tills jag väjde för en tulpan och fastnade med höger framhjul i ett betongfundament. Jag lovar, jag såg inte tulpanen! – den bara kastade sig framför klipparen….. 
Hursomhelst så pajade hjulinställningen, framdäcken pekade åt olika håll. Jag plockade fram släggan och bankade lite på hjulen och alla stag jag såg och det hjälpte faktiskt lite, efter det så pekade hjulen inte lika mycket åt olika håll. Jag kunde dock avsluta klippningen med skeva framhjul.
De senaste åren så är det vår bilverkstad som hjälpt mig när klipparen krånglat så jag ringde dit. Deras administratör vill dock inte boka in mig utan sa att jag skulle ringa fd. Hallands Frökontor, 
nuvarande Gunnar Nilsson maskin AB. Verkmästaren där informerade mig om att han inte ville ha dit gräsklipparen eftersom det inte var en John Deere (som är märket de säljer). Jag insisterade och sa att det ju förmodligen bara handlar om en riktning av nåt stag och då sa han att de kunde väl kanske titta på det men tidigast om två och en halv vecka. ”Suck vad är det här för nåt?” kändes det som då. Jag tackade nej och sa att jag skulle försöka hitta en annan lösning.
Eftersom jag trots allt är en flitig kund på bilverkstan så tyckte jag att de gott kunde försöka klämma in mig. Jag ringde därför tillbaka dit och nu fick jag tag på deras verkmästare och han var betydligt mera tillmötesgående än administratören. Killen som jobbar med gräsklippare har semester den här veckan men han kommer att ringa mig på måndag så att vi kan boka in nåt. Jag är övertygad om att han hittar en lucka tidigare än vecka 23.
Som lök på laxen kom det också ett mejl om att äldsta sonen kommer tvingas gå i skola i Harplinge nästa läsår.
Ventilationen är kass på skolan i Getinge och i väntan på att den ska åtgärdas så kommer några årskurser bussas till Plönninges gamla naturbruksgymnasium. Sonen ska dock gå kvar på fritids i Getinge så han kommer att bussas tillbaka till Getinge när skolan är slut för dagen. Det kommer säkert att funka bra men just nu känns alla förändringar som inte uppenbart är till det bättre som väldigt jobbiga.
Nog med strul, dags för några av mina dagliga bilder. Idag blir det en på ett magnifikt rosa körsbärsträd och en på ett gäng kvigor som tittade ut mig och barnen när vi gick till skolbussen i morse. 
Allra sist en bild och en fråga. Jag hittade två skräddare i hästarnas vattenbalja i morse – hur kom de dit? Jag fyllde baljan i går förmiddags och då fanns där inga skräddare. Det är 200 meter till närmsta öppna vatten och det känns som en lång sträcka att transportera sig på land om man är skräddare.
Fast nu när jag lagt ut bilden och tittar på den så ser det nästan ut som skräddaren har vingar. Har de vingar så begriper jag hur de tagit sig till baljan.
