Vem ska stänga av TV:n?
Vem ska stänga av TV:n? 
Den frågan orsakad slagsmål mellan pojkarna i morse. Både ville till varje pris inte stänga av och det urartade i svordomar och sparkar (förstår inte riktigt plågan i att behöva stänga av en TV). Ibland tror jag att jag ska bli knäpp på ungarna men när jag sen pratar med bekanta om barnen så låter de inte förvånade, bara igenkännande.
En biverkan av min terapi är att jag börjat skärskåda
mig själv i nästan alla vardagliga situationer. Jag har t.ex. funderat på varför jag gillar de böcker jag gillar, (t.ex. deckare med självständiga, envisa och väldigt ”motvalls” poliser) eller varför jag fastnat för country av just Waylon Jennings, David Allan Coe eller Johnny Cash. Min egen ”diagnos” är att jag dras till sånt som undviker konformitet och inte vill låta sig 
inordnas i ett system.
Varför jag musikaliskt fastnat för just ”outlaw”-country” och inte nån obskyr death metal genre vet jag inte. Jag tror dock att min omgivning uppskattar, rent akustiskt, att det är David Allan Coe och inte Entombed jag spelar, om jag nu prompt ska lyssna på långhåriga män som sjunger om utanförskap.
Fast på vissa sätt kan jag känna att David Allan Coe kanske är ett sämre musikval än Entombed eftersom han i vissa låttexter ger uttryck för den rasism, homofobi och misogyni som finns inneboende i den sydstatsflagga som han ofta visar upp och som har hamnat i brännpunkten efter massmorden i Charleston. I andra texter kombinerar Coe allvar, humor och medkänsla på ett fantastiskt sätt.
I går köpte jag en damkavaj, i ett väldigt snyggt tyg, på Kupan för fem kronor. Idag ”slaktade” jag den, jag klippte ut en stor bit ur ryggen och har nålat upp tyget för att i morgon bitti förhoppningsvis sy en bröstnäsduk av det. Det var lite synd på kavajen men den låg i reakorgen och då tycker jag att 
det är ”fritt fram”.
När jag tidigare i kväll gick ut och ”nattade” hönsen så upptäckte jag att det fanns en blåaktig hinna, nästan som ett pulver,
på regnvattnet som runnit in i hönshuset under dagen. Jag blev misstänksam att det kunde vara råttgift som Anticimex lagt ut och som kommit in med regnvattnet (det rinner in vatten i den del av hönshuset som är byggd direkt på berget, utan grund.). Misstankarna stärktes ytterligare när jag såg att det låg ett blåaktigt pulver i de råtthål utomhus som jag visade för Anticimex igår. 
För att hindra hönsen från att komma i kontakt med giftet så strödde jag ut en torvbal i vattnet. Jag får väl gräva ut torven i morgon och ersätta den med ny för att hindrar råttgiftet från att flyta omkring på samma sätt nästa gång det regnar.
Jag hoppas verkligen att hönsen inte varit och pickat i giftet. Om Anticimex tog kål på både råttor och höns så vore det ju som att operationen lyckades men patienten dog.
