Vem tände brasan?
Jag har insett att startandet av en blogg åt åttaåringen var som att ge honom ett husdjur att sköta. Han gör en del av sysslorna medan jag finns i bakgrunden som ett stöd som fixar med det han inte klarar eller orkar. När det gäller bloggen så kommer det nog mest att, förutom inloggning (vill inte att han ska kunna härja fritt bland Googles olika program), bestå i att hjälpa till med bildhanteringen. Jag tror inte att jag kommer ha nåt emot det eftersom jag tycker det är kul att fippla med bilder och layouter. Möjligheterna i hans blogg är dock mycket mer begränsade än i min eftersom det är en gratisblogg genom Google men på det stora hela så verkar hans blogg fungera som min. En skillnad mot min blogg är dock att man måste 
logga in hos Google eller nån annan internetaktör för att lämna en kommentar. Vill man skapa ett konto hos Google för att kunna kommentera så kan man göra det här.
Yngsta sonen har också varit på nätet och härjat. Han har inte gett sig
in i bloggosfären utan in i ett riktigt ”skjut-och-spräng”-spel. Det verkar bara gå ut på att skjuta motståndaren sönder och samman så att man sen kan få bonus att köpa ännu bättre vapen för. Även om jag nu inte tycker det är ett så kul eller pedagogiskt spel så inser jag att jag skulle ha älskat det när jag var i hans ålder.
I morse så fick jag en hel del gjort innan familjen vaknat
. Jag hann dels avsluta den väst som jag sytt på ett tag (ursprungligen en kavaj) och dels putsa mina ”hemmaskor”. Det var en fröjd att gå ut i förmiddags och se vattnet pärla sig på skorna. Jag är också nöjd med västen, den är kanske lite i största laget
men under en kavaj så tycker jag inte att den skäms för sig. Det är inte Savile Row-klass på den men det var inte heller tanken. Det är Johan-klass och det räcker bra.
I förmiddags så testade jag sen den inflammerade hälsenan lite. Jag körde tolv ronder på sandsäcken och försökte ”dansa” runt säcken (så mycket 
dans det nu finns i mina ben). Hälsenan kändes bra, inga smärtor men jag tänker fortsätta med träningsprogrammet som jag fick av sjukgymnasten ett par veckor till. Det innehöll bl.a. att jag skulle börja promenera raskt/”gubbjogga” när hälsenan kändes stark igen och det tycker jag att den gör nu.
Senare så cyklade jag och åttaåringen till Konsum i Getinge. Vi behövde kompletteringshandla lite och han behövde luftas. Det var fascinerande att cykla bredvid honom och lyssna på när han la ut texten om allt som dök upp i huvudet på honom. 
Barns verklighet skiljer sig så oerhört från vuxnas. Jag kunde också konstatera att justeringarna jag gjorde på hans cykel var lagom stora.
På Nordirland så stiger spänningarna inför den 12 juli då lojalisterna firar William av Oraniens seger över den katolske kung James i slaget vid Boyne 1690. Firandet sker bl.a. genom stora 
parader och med jättelika bål. Jag har tidigare bloggat om lojalisternas enorma brasor och nu var det nån som tog sig för att tutta på en sån brasa (ganska centralt i Belfast) i förtid. Det verkar råda delade meningar kring om det var irländska republikaner eller avundsjuka lojalister från andra delar av Belfast som tände på. Brann som sjutton gjorde det oavsett vem som höll i tändstickan.
