Vikta brätten
Idag så har jag ansat skägget, det hade börjat väldigt spretigt och talibanlikt. Jag använde mig av min hårklippningsapparat för att få skägget så jämnt som möjligt. Det blev faktiskt lite mindre spretigt men också kortare än tänkt och det drar fortfarande åt höger. Den vänstra bilden nedan är tagen i går och den högra idag efter klippningen.
Just nu vill jag gärna ha lite längd på skägget, även om det kanske inte är jättesnyggt så fungerar det bättre som orosdämpare då. Jag har tidigare pillat vänster arm och axel blodiga när jag varit orolig och försökt lindra oron med självberöring. Att klia mig i skägget fungerar inte riktigt lika bra men nästan och det ger inga bestående men i form av ärr. Sen jag lät skägget växa lite så har jag låtit armen och axeln vara ifred på ett sätt som jag inte gjort på mycket länge.
Inspirerad av hur bra den svarta cowboyhatten blev när jag restaurerade den med hjälp av strykjärnet så har jag gett mig på min vita cowboyhatt. Den var visserligen i bra skick men modellen hade nästan helt släta brätten och jag tycker att lätt uppvikta brätten är snyggare. Med hjälp av ånga från ångstrykjärnet så kunde jag få filten så mjuk att jag kunde vika brättena som jag ville ha dem. Precis som med skägget har jag sammanställt ”före/efter”-bilder.
Under eftermiddagen så gick jag en sväng med Pirana. När vi kom hem så skapade den lågt stående solen fina skuggor och ett fantastiskt ljus på fårhusets ena vägg. Jag fotade också fågelbordet i motljus för även det var väldigt vackert.
