Vid sidan av att hustrun och tolvåringen kom hem från London idag så var dagens stora händelse att 
vi fick besök från kommunens Miljö- och hälsoskyddskontor som ville titta på gödselhantering (inklusive spridningsareal) och eventuell hantering av bekämpningsmedel. Vi använder ju inga bekämpningsmedel så den biten föll bort men gödselplattorna och delar av hagarna blev inspekterade. Miljö- och hälsoskyddsinspektören uttryckte önskemål om hängrännor i anslutning till den ena gödselplatten men det var ett önskemål och inget absolut krav så det hamnar väl någonstans kring plats 97 på vår ”att-göra”-lista.
Jag var rejält stressad inför tillsynsbesöket idag så det var skönt att vi klarade det utan några krav på åtgärder direkt. Jag var faktiskt så illa till mods inför besöket att jag var tvungen att ta lite av min 
behovsmedicin mot oro, fast det som lugnade mest var nog att jag satte mig i vårsolen och rökte en pipa medan jag väntade på inspektören.
Inför besöket så strödde jag hos fåren och i samband med det så lyckades fåren och jag gemensamt skrämma upp en av tupparna (den andra slagskämpen) i en fönstersmyg i fårhuset. Eftersom baggen, O´Malley, var nyfiken på honom blev tuppen inte kvar där särskilt länge. Jag hann dock med att filma delar av händelseförloppet.
Gårdagen var den tuppens sista dag i livet för i går kväll så nackade jag och nioåringen honom. Sonen lyste upp huggkubben med två ficklampor medan jag stod för själva av daga tagandet. Jag var lite tveksam till att be sonen om hjälp eftersom jag var lite orolig att han skulle tycka att det var obehagligt. Han har varit med när vi slaktat får så han vet ju vad det hela handlar om så i slutändan frågade jag honom (jag ville ju ha så bra belysning som möjligt så att jag såg ordentligt vad jag pysslade med) och han var inte svårövertalad. Det hela gick väldigt lugnt och stilla till – när allt var klart kommenterade sonen faktiskt att tuppen varit så väldigt lugn när jag höll den. Det berodde väl till viss del på att den kände mig men mest berodde det nog på att höns generellt sett är lugna och stilla när det blivit mörkt.
Det snurrar mycket skräp och trams i mitt Facebookflöde men ibland kommer det nåt riktigt bra, som det här.
Det stämmer precis, jag känner verkligen igen mig i att mitt mående får mitt sociala umgänge att krympa. Det är så lätt att känna att jag inte orkar träffa folk och ställa in planerade luncher och dylikt men ju oftare det sker och ju längre tiden går desto svårare blir det att ta sig över tröskeln och återuppta kontakten blir det.
Till sist några blandade bilder, fotot på mig i orange och grönt visar min utstyrsel när jag körde 9-åringen till KomTek i Halmstad idag.
