I går avslutade jag och min fru kvällen med att se Woody Allens ”Blue Jasmine”. Jag hade förväntat mig lite mer ”feelgood” än den tragedi som utspelade sig på TV:n men trots de felaktiga förväntningarna så tyckte jag att filmen var fantastisk. Cate Blanchett övertygade verkligen som en människa som tappar fotfästet socialt och därefter förlorar kontakten med verkligheten.
En stund efter filmen började jag må jättedåligt psykiskt med stark ångest och illamående. Jag tror inte att det hängde ihop med det jag sett utan snarare med att min fru och jag strax efter filmen pratat lite om gamla kollegor till mig från länsstyrelsen och vad de gör nu. Att andra fortsatt framåt i sitt arbetsliv och sin karriär medan jag fått ”motorstopp” kan ibland stressa upp mig rejält. Jag tycker dock att de reaktionerna blivit mycket sällsyntare och lindrigare sen jag fick min sjukersättning beviljad, så jag blev 
förvånad när jag reagerade så starkt i går.
I dag har vi varit på en vilt och fiskedag på Lilla Böslid i Eldsberga. 
Där var inte så många utställare men vi kunde ändå köpa med oss salami, rökt lax, gäddburgare och surkål hem. Ungarna sköt på vildsvin med både luftgevär och i en jaktsimulator.
Det kalla och regntunga vädret gjorde att timmen vi tillbringade på mässan blev väldigt kylslagen. Trots det trista vädret här i dag så blommar rapsen fantastiskt fint, den lyste upp det gråa idag.
Nu på kvällen är åttaåringen och hustrun inne på Halmstad Arena på Kulturskolans jubileumskonsert. Sonen ska spela blockflöjt och sjunga lite (i grupp, inga soloframträdanden). Min fru som har varit med på några repetitioner säger att det kommer bli en jättebra föreställning.
Avslutningsvis så måste jag bara lägga en länk till en filmsekvens från en övervakningskamera utanför ett hotell. Jag hittade klippet när jag läste en av de irländska tabloiderna på nätet. En stor luns till karl ger sig på en kvinna men upptäcker snart att han bitit av mer än han kunde svälja. 🙂
