Vissa dagar
Vissa dagar är allt jättebra. Då kan jag få dåligt samvete för att jag är sjukskriven. Om jag kan må så här bra varför ska jag då vara hemma? Andra dagar är, inte lika bra. Det kan räcka med en liten grej, en skitsak som går snett så vänder en bra dag till en dålig.
Det går inte riktigt att beskriva känslan eller tankarna en dålig dag. Logik och förnuft gäller inte längre.Det är bara den där mörka känslan som styr.
Allt är svart och hopplöst. Det finns inte längre några möjligheter, bara krav och måsten som jag inte orkar ta tag i. Allt som existerar är det mörker som finns här och nu. Jag har oerhört svårt att känna styrka i att jag egentligen vet att det brukar släppa och bli bättre. Jag vill bara komma undan. Nu! Vad som helst bara för att komma undan. (Bild. www.bulimifri.blogg.se)
Även om jag vet att det kommer bättre dagar så vet jag också att det kommer sämre. Det gör det alltid. Det kommer alltid tillbaka och drar ner mig. Det finns en dikt av Dan Andersson som ganska bra fångar den känslan. Sofia Karlsson tolkar den underbart. http://www.youtube.com/watch?v=_gfB6H9JY3A&feature=related
