YouTube har slagit till igen!
Jag har tidigare bloggat om att jag nästan helt slutat läsa fysiska böcker men jag lyssnar mycket på ljudböcker. Det måste dock vara böcker som jag vet hur de kommer att sluta, d.v.s. böcker jag läst tidigare eller faktaböcker om sånt som jag vet hur det går. Orsaken till att jag inte vill ge
mig på nya böcker är att jag så lätt stressar upp mig om handlingen är oviss och jag inte vet hur det ska sluta. Min favoritförfattare att lyssna på är Michael Connelly vars deckare om poliser och advokater i Los Angeles verkligen fängslar mig. Jag har nästan 20 ljudböcker med honom på datorn (i format så att jag kan lägga in dem i mobilen) så det tar ett tag att lyssna igenom dem alla. Hittills så har han dock skrivit 35 
böcker så det är ganska många som jag inte har. De ljudböcker av honom som jag har är antingen köpta på secondhandaffärer eller så har jag kopierat böcker lånade på bibblan. De som jag inte har är hans allra första böcker och de senaste, ingendera finns som ljudbok på biblioteket och de dyker inte heller upp på secondhandaffärerna i Halmstad. De nya ljudböckerna kan jag dock lyssna på genom att utnyttja ”Prova på”-erbjudanden hos ljudbokstjänster som BookBeat, Storytel eller Nextory. Jag lyssnar intensivt i två veckor och sen avslutar jag medlemskapet innan det börjar kosta pengar. Svårigheten är att få tillgång till hans tidiga böcker och enda stället där jag hittat dem är hos Amazons 
ljudboksklubb Audible, hos dem verkar alla hans böcker finnas tillgängliga. I går skulle jag avsluta min provperiod hos dem (för i år…..) men de var så angelägna att ha kvar mig att de erbjöd att förlänga 
mitt gratislyssnande med en bok till och det kunde jag inte tacka nej till. Så nu lyssnar jag på ”Blood work” som nog var den första av Michael Connellys böcker som jag läste. Boken har filmatiserats med Clintan i huvudrollen men medan bok är kanon så är filmen ganska kass.
En film som inte var ganska kass utan faktiskt ganska bra var ”The Player” av Robert Altman som jag köpte på Kupan i början på oktober. De senaste dagarna har jag tittat på den och det är en ironisk liten mordhistoria som utspelar sig i Hollywoods filmindustri. Filmen är verkligen gjord med glimten i ögat och ett leende på läpparna, den var mycket lättsmält men också mycket underhållande. Jag har heller aldrig sett så många cameoinhopp i en och samma film.
YouTubes granskningspolis har slagit till mot en av mina hästvideosar igen. 
Den här gången är det en video när Pirana försöker få av sig munkorgen som fått åldersgräns på sig. Filmsnutten är helt oförarglig så jag har överklagat beslutet och hoppas att det som sist ger positivt resultat. Jag hade tänkt visa videon nedan men tills YouTube tagit bort åldersgränsen så går det inte.
Igår hade hustruns jobb digital julfest för de anställda och den inkluderade bland annat en julkonsert med Carola. Varken hustrun och jag är några stora fans av henne men konserten fick gå som 
julmusik i bakgrunden. Frågan är om konserten var en direktsändning som den röda ”live”-markeringen man kunde se i teverutans vänstra hörn antydde eller om det var förinspelat. Det råder delade meningar om det i familjen.
