En kvarnsten om min hals

Igenväxningen i skogen har länge hängt som en kvarnsten om halsen på mig. Jag har inte orkat ut och röja sly och jag har inte kunnat förlika mig med tanken på att jag inte orkar. De sista veckorna har jag ändå börjat röja lite smått men jag har inte orkat ge mig på de stora jobben. Vi lejde därför in slyröjningen och i går var de här. Och hejsan vad det gick undan! Två man, en dag i skogen – vilken skillnad det blev!! Här är några före – efterbilder.

De tog också ner tre stora askar som stod precis intill kortändan på logen. Vi har i flera år pratat om att askarna borde tas ner eftersom de skadar logen. Träden växte för nära logen och bostadshuset för att jag skulle våga mig på dem. Nu är de äntligen nere.

Jag hade svårt att hitta bilder på askarna. Vi verkar ha fotograferat varenda vinkel av gården utom just askarna. Jag jagade upp mig riktigt innan jag hittade en bild där de syns bra (även om det blev i vinterskrud). Det är en fånig sak att dra på sig en ångestattack för men jag lyckades tyvärr med det. Förmågan att sätta saker och ting i sitt sammanhang och ge det rimliga proportioner försvinner så fort jag blir det minsta stressad.

För vår del återstår nu att samla ihop sly och grenar på marken, det är gott om sånt. Jag tror att vi ska be om hjälp med det också. Den granne som vi brukar köpa ved av har en skogskärra och jag tro att han relativt enkelt kan samla ihop och forsla bort det som ligger på marken. Vi får lägga det i en stor hög nånstans och sen elda upp eländet, jag tror inte att det blir tillräckligt mycket för att det ska vara lönt att sälja det till flisning.

Just nu känns det i varje fall oerhört skönt att de har röjt så mycket, och att det blev så snyggt. Jag skulle ha släppt tanken på att röja själv och lejt in jobbet för länge sen. Så mycket oro, ångest och dåligt samvete jag hade sluppit då.

Att vara lättad över att en stor del av slyn i skogen är röjd är tyvärr inget vaccin mot oro för andra saker. Det verkar som om summan av oron och ångesten är konstant för mig. Under eftermiddagen så fick jag en oro som sen övergick i ångest. Det var några negativa tankar (där jag tar ut bekymmer i förväg) som fick fäste. Jag försökte springa bort dem men det hjälpte inte mycket.

Jag blev inte direkt lugnare när jag hämtade in posten. Där fanns en kallelse till specialisttandvården på sjukhuset. Jag har under en lång tid (år) haft en liten infektion under en rotfylld tand. Nu ska de kirurgiskt avlägsna rotspetsen och de infekterade delarna av tandköttet.

Förutom en obehaglig operation, så kan jag också se fram emot en räkning på mer än femtusen kronor. Vill inte!! – men det är väl lika bra att åtgärda problemet innan det blir akut (sånt har ju en förmåga att inträffa på storhelger).