Det känns som om Alla hjärtans dag
håller på att göra samma resa som Halloween, d.v.s. från nåt vi inte uppmärksammat, eller firat, till nåt som haussats fram av Svensk Handel. Jag är inte mer förtjust i Alla hjärtans dag än jag är i Halloween (eller Mors och Fars dag).
Jag skulle vilja att jag förhöll mig till Alla hjärtans dag och Mors dag på samma sätt som jag förhåller mig till mina kläder. När det gäller kläderna så vill jag vara fint klädd i vardagen, inte bara vid speciella tillfällen. Detsamma borde gälla kärleken till min fru. Hon förtjänar att uppmärksammas varje dag och inte bara den 14:e februari och den sista söndagen i maj.
Det ena behöver ju inte utesluta det andra men tills jag känner att jag ser henne tillräckligt i vardagen så känner jag mig bara billig om jag kommer med blommor och choklad (eller vad det nu kan vara) på Alla hjärtans dag och Mors dag.
Min fru, som alltså inte får blommor och choklad idag,
är inte hemma så hon märker inte av det uteblivna firandet. Hon har åkt till sina föräldrar för att lämna åttaåringen där över sportlovet. Jag är därför ensam med minsting över helgen. Vi har det ganska mysigt. Vi har varit ute en del men också läst en massa.
Sonen vill gärna att jag sitter i fåtöljen i pojkarnas rum och läser medan han leker med lego. Vi har lagt i Hickeböckerna åt sidan och börjat med ”Den stora spökräddningen” i stället.
