Hustrun och jag turades om att sitta med nioåringen i natt. Han började spy 
vid sjutiden igår kväll och sen höll han på till 04.45 i morse. Han spydde inte konstant, väldigt ofta i början och med glesare intervaller mot slutet. Han är rätt mör i dag men mår inte 
illa och kan behålla maten. Nu håller vi alla tummar vi har för att resten av familjen inte ska drabbas.
I förmiddags åkte jag till Konsum i Getinge för att kompletteringshandlade lite. Utöver det som stod på handlarlistan så fick jag med mig fyra kilo hushållsost och en burk pölsa hem. Ost är en riktig stapelvara för mig. Jag äter
massvis med mackor och Finn crisp med ost, fast i mitt fall är det ost med mackor eller Finn crisp. En gång i tiden så föredrog jag mer smakrika ostar men de senaste åren så har jag mer gått in för kvantitet och då har ostarna blivit allt mildare och mildare i smaken. Hushållsost är betydligt 
billigare än t.ex. brännvinsost.
Jag är verkligen ingen storkonsument av pölsa. Det är drygt 30 år sen jag åt pölsa sist men jag har hotat barnen med det när de gnällt på den mat som serveras här hemma. Hoten har haft god verkan men samtidigt har det fått mig att börja tänka på pölsa. Som jag minns det så var det ganska gott med stekt ägg och rödbetor till. Så när jag idag gick förbi en hylla med pölsa så kunde jag inte låta bli att plocka med
mig en burk. Ungarna bleknade betänkligt när de såg vad jag plockade upp ur matkassarna. Jag tänker dock inte plåga dem med pölsan, den är helt och hållet avsedd för mig.
När jag åkte och handlade så hade jag på mig den huvudbonad som ledde in mig på min nuvarande kärlek till hattar. Runt 2002 så fanns det en butik i Halmstad som sålde 
saker med koppling till Skottland. De sålde allt från kakor till plädar och hattar. De hade väldigt oregelbundna öppettider men en gång när jag gick förbi så var det öppet. Jag gick in och kikade lite och fick 
syn på hatten på fotot och blev såld direkt. Jag velade en stund om jag vågade köpa den men till slut gjorde jag det (Robert De Niro i “Wag the dog” inspirerade bl.a. mig). I flera år så var det min enda huvudbonaden men nu är jag ju på god väg att ta igen alla mina hattfattiga år.
Tweedhatten jag hade i dag passade väldigt väl till det gråa vädret. De senaste veckorna har jag lagt ut flera bilder på vår fantastiska utsikt. Idag är den inte lika fantastisk, nu är det mera Lützendimma,
jämfört med
