I går högläste jag färdigt ännu en Hicke Hiskelig-bok, ”How to steal a dragons jewel”. 
Det var den som jag köpte på engelska eftersom ungarna och jag inte hade ro att invänta den svenska översättningen. Jag har läst och simultanöversatt boken, jag kan väl inte påstå att översättningen alltid blivit så bra men jag är säker på att bokens andemening har gått fram.
Jag kommer dock att bli tvungen att läsa slutet på boken en gång till. I går var det bara sexåringen som lyssnade på mig, åttaåringen är ju hos mormor och morfar nu. Han kommer säkert att vilja höra de sista kapitlen i boken när han kommer hem. Nu är det så bra ordnat att ungarna växlar plats hos mormor och morfar i helgen, så sexåringen slipper höra slutet en gång till.
Boken slutade väldigt spännande så jag var tvungen att gå in på Amazon och
kolla om de hade nästa bok i serien till ett bra pris. Jag har ju läst en Hicke-bok på engelska så då borde jag ju kunna läsa en till. De hade nästa bok i serien,”How to betray a dragon´s hero”, till ett bra pris, £0,01 + frakt!
Det är lite skumt med en bok som kostar £0,01, även fast den är begagnad. Priset kanske fungerar som lockpris eller är ett sätt för bokhandeln att komma in på Amazon? Eller så är det nån som blåser mig. Jag vet inte, men eftersom jag handlat på Amazon tidigare (de har redan mina kontouppgifter registrerade) så köpte jag boken,
skum eller inte. Med porto så blev det drygt 50 kronor och den beräknas vara här om tio dagar. Vi får se om boken kommer eller om nån länsar kontot.
Jag brukar ha min terapi på torsdagseftermiddagar men eftersom min terapeut ska ut och resa så hade jag den redan i morse. Hade inte min fru påmint mig så hade jag glömt bort den, tider utanför den ordinarie praktik- och terapitiden har jag oerhört svårt att hålla ordning på.
Terapin som sådan gick bra men det strulade lite med parkeringen (tog bilen in idag). I brådskan att 
komma iväg glömde jag min plånbok hemma. Det ställer ju till det lite när det gäller att betala parkeringsavgifter. Jag trodde dock att det löste sig eftersom det fanns en ledig lucka på den kostnadsfria korttidsparkeringen (2 timmar). Jag fickparkerade (mycket prydlig) för att sen få syn på skylten som informerade om att de gjort om platserna till handikapparkering. Jag fick ställa mig på den ordinarie parkeringen och låna en tia av min terapeut till P-automaten.
Jag lägger inte in någon selfie på dagens utstyrsel utan det blir en ”fotis” i stället.
Den här bootsgrejen är beroendeframkallande, jag kommer bara att leta efter cowboystövlar i begagnatbutikerna i Halmstad hädanefter…
Det vackra vädret från i helgen var som bortblåst idag. Jag trotsade dock rugget och sprang en runda efter terapin. Tyvärr fick jag ont i höger hälsena under löpningen. Jag intensivbehandlar med värme och Voltaren. Hälsenan gör att det blir boots de närmsta dagarna. Eftersom bootsen har klack så förkortar de hälsenan, som då blir mindre belastad. Så har jag i varje fall fått lära mig att det fungerar.
Eftermiddagen idag var riktigt usel. När jag kom in vid 14.30-tiden efter att ha huggit lite ved så var det som att botten gick ur mig. Det händer ibland och nästan alltid på eftermiddagar. Trots att jag mått bättre sista tiden och varit rätt aktiv i helgen så kändes det som att allt var mig övermäktigt, tillvaron hopplöst och det var inte nån idé att kämpa vidare. Såna häftiga och snabba känsloras är verkligen brutala, allt, även små praktiska ting, blir oerhört jobbiga. Nu räddades jag av att jag måste i väg och hämta sonen på dagis, dessutom var jag tvungen att lämna in några försenade böcker på biblioteket. Jag vet sen tidigare att det bara är aktivitet som hjälper mot de här känslorna. Theralen kan möjligen göra dem lite mindre skarpa men det är bara aktivitet som får dem att försvinna.
Utöver sonen så fick jag med mig några böcker hem efter rundan till bibliotek och dagis.
Jag lånade två böcker (en om Shakespeare och en om Christian Dior) och köpte tre böcker om Halmstads historia (biblioteket sålde utgallrade böcker). När jag kom hem, och först fick ägna mig lite åt sonen, och sen åt bloggandet (medan sonen spelade på iPaden) så började det tack och lov att kännas bättre.
Vi har satt upp en hylla för mina hattar i gästrummet (som ligger jämte min klädkammare). Det är verkligen en gammal hatthylla och nu får den leva upp till namnet. Jag får inte plats med alla mina hattar där men ”säsongens hattar” ryms i varje fall.
