Jag har bestämt mig för att inte försöka komma i ultra-form till 100-kilometersloppet i Halmstad i sommar.
Jag har känt att kroppen inte riktigt håller för den träningsmängd som krävs och eftersom det blivit så viktigt för mig att löpträna regelbundet vill jag inte vill riskera det bara för ett enda lopp, som dessutom är ett långskott. Jag har dragit ner träningen till ett roterande schema på 40, 50 och 60 kilometer i veckan och hoppas kunna hålla mig till det över sommaren.
Apropå ultralopp så röjde jag lite inför renoveringen av hallen och hittade linnet och shortsen jag hade när jag sprang min enda 10-milare för 25 år sen. Jag fick på mig kläderna men de sitter betydligt tajtare nu än då, jag väger 25 kilo mer nu än jag gjorde 1996 och det syns (mycket sitter runt midjan men jag har också lagt på mig lite muskler sen dess).
Hustrun har tittat på teveserien ”Modern family” ett tag och även om jag initialt var skeptisk till den så har jag också börjat följa den.
Det är lättsmält underhållning men den har även en del beska i sig, beska som kanske bara jag känner eftersom igenkänningsfaktorn ibland blir väl stor för mig. I serien så får man bland annat följa en familj där pappan jobbar som mäklare och mamman är hemmafru. I serien så är det frun som är familjens klippa och håller styr på allt och jag känner igen min hustru i det men hon har ju dessutom ett krävande heltidsjobb. I min familj är det jag som går hemma på dagarna men ändå är det jag som bäst passar in på seriens ansvarslöse pappa med bristande koll på tillvaron och på vad som behöver göras.
I går sydde jag i en knapp i ett par av mina ”gå-hemma-och skrota-i”-byxor och trots att ingen 
någonsin kommer att notera det så kunde jag inte låta bli att fästa knappen med en ”zampa di gallina”-söm (orden är italienska för kycklingfot). Det är en söm som är vanlig hos napolitanska skräddare och jag tycker att den är väldigt snygg, om nu sömmar kan vara snygga.
Till sist en backsippa som jag och Betty såg i morse.
