Ägretthäger

När jag sprang i går eftermiddag så såg tror jag att jag såg nåt relativt ovanligt, tre ägretthägrar. På långt håll såg jag tre stora vita fåglar ståendes på ett fält och de såg ut som hägrar med den skillnaden att de var vita och aningen mindre. När jag kom närmare så lyfte de och då såg jag att de också flög som hägrar, med halsen böjd. Jag funderade lite på om unga hägrar kan vara vita innan de grånar men när jag kom hem och googlade så såg jag att det ibland förekommer vita hägrar i Sverige, Ägretthägrar. Eftersom jag sprang hade jag inte kameran med mig så jag kunde inte dokumentera dem. Jag var in på Artportalen för att se om nån annan sett dem och kunde då konstatera att ägretthägrar noterats strax norr om Getinge i söndags och måndags.

I morse åkte jag förbi platsen där jag sett ägretthägrarna i förhoppning om att de skulle ha kommit tillbaka. Det hade de inte, det enda jag såg var att Suseån håller på att börja svämma över igen och så en massa glador, vissa trakasserade av kråkor.Apropå löpning så såg jag, också igår, nåt som påminde mig om hur jag började springa en gång i tiden. Det sprang förbi en man med ett barn som cyklade jämte och det var precis så jag introducerades till löpning, jag cyklade jämte när pappa sprang sina rundor i Vagnhärad.

En stund efter att jag sett löparen och cyklisten så kom 14-åringen hemtrampandes från sin träning i Getinge (han tränar styrkelyft på ett gym där). Han verkade ha trampat på bra för han var röd i ansiktet och andfådd. Det märks att han tränat styrkelyft ett tag nu, när jag var i hans ålder hade jag ”bröst och bringa som en frukostflinga” medan han börjar bli grov och hård i kroppen.När vi först flyttade hit för 20 år sen så tyckte jag att det var spännande att det finns så mycket glador här. Innan flytten hade jag bara sett enstaka exemplar av den i mitt tycke vackraste rovfågeln, den är både stor och nätt – väldigt atletisk. Nuförtiden är glador vardagsmat och dagar där jag inte ser nån är ovanligare än dagar där jag ser nån. Den för tillfället mest fascinerande rovfågeln är tornfalken som jag ser nån gång i veckan. Den är liten men snabb och smidig. I går behövde det exemplar jag såg de egenskaperna eftersom den blev jagad av kajor. Jag har fortsatt att låta hundarna springa av sig i en av våra hagar och det verkar uppskattas. När de sprungit sig trötta igår så lyckades jag till och med få båda att sitta ner bredvid varandra så att jag kunde plåta dem. De var fortfarande trötta när vi kom hem och jag kunde fota dem liggandes jämte varandra här hemma.Avslutningsvis några färgglada streck – en lastbil och en personbil fotade utan blixt en tidig morgon. Att den första bilden blev så ”vild” beror på att jag trodde kameran hängt sig och sänkte därför den innan slutartiden löpt ut.

Följ och gilla: