Ångest i kubik
För åtta år sen avverkade vi lite skog, mest gran, men vi tog även ner några raka och fina ekar. De sålde vi inte tillsammans med granen. Istället la vi eken åt sidan för att såga upp själva och använda i byggprojekt i huset. Den ligger fortfarande i en trave längs vägen och väntar på att bli sågad. Vi har inte lyckats bestämma oss för vilken sorts brädor vi vill såga upp den till. Typ av brädor beror ju på vad vi tänkt använda dem till och det har vi inte klurat ut än För varje år som går blir jag mer stressad över att stockarna ska murkna och inte gå att använda. Vi lyckas inte ta tag i frågan och det ligger och gnager i mig. Det är kanske ett ”i-landsproblem”, men de är ytterligare ett av alla dessa ”måsten/borden” som skapar så mycket ångest för mig.
Som det känns nu så vill jag ge mig på eken i vinter och försöka kapa och klyva den till ved. Sen kan jag elda upp eländet. Jag misstänker att det kommer vara ett styvt jobb att kapa stockarna, det är risk att de legat och blivit riktigt hårda. För den som inte jobbat med ek så kan jag berätta att den brukar vara svår att kapa men lätt att klyva. Ett hugg och den spricker och man får jämna, fina snittytor – inte för att det spelar nån roll om vi ska elda upp den.
När jag ändå är inne på ämnet ved så kan jag inte låta bli att visa en bild på en av pojkarna som hjälper till med vedhanteringen.
