Återhämtning
Jag försöker få till dagar när jag bara är hemma och inte har nåt inskrivet i almanackan. Jag tycker inte att det borde vara någon omöjlighet, det är ju inte som att jag är en internationell CEO. På nåt sätt lyckas jag ändå få saker inbokade varenda dag. Har jag en ”ren” dag så dyker det nästan alltid upp nåt i sista stund. Det känns lite som om mina lediga dagar, mina dagar till återhämtning
rinner som sand mellan fingrarna på mig.
Det som hamnar i almanackan är inte om de där ”borde göra”-sakerna här hemma, ved, staket, röja sly m.m. utan aktiviteter som praktik, läkarbesök, möten eller att äta lunch med kompisar. Det är saker som i grund och botten är bra för mig men det vore skönt att inte göra dem varje dag.
Samtidigt är det ju så livet är. Det består ju av aktiviteter och händelser, det är att göra saker, i mitt fall vara på praktik, läkarbesök, möten eller att äta lunch med kompisar. Jag vill delta i livet, inte gömma mig för det. Jag måste bara lära mig att hitta återhämtning mellan, eller i, aktiviteterna. Nu känns det för mycket som om allt, även återhämtningstiden (t.ex. träning eller att sy) är saker på en lista som ska bockas av. Då försvinner glädjen och det blir tvång av det hela.
Just nu har jag väldigt mycket fokus på min resa till Uppsala i slutet på nästa vecka. Den är målet som gör att jag biter ihop och kämpar på – ”Jag fixar det här för nästa vecka ska jag till Uppsala”. Jag ser verkligen fram emot att komma iväg. Ser fram emot att få träffa min syster, umgås med henne (bl.a. se henne träna roller derby) och bara komma bort ett tag. Jag fantiserar redan om tågresan upp. Drömmer om att bara sitta och lyssna på musik och titta ut genom 
kupéfönstret och se försommarsverige susa förbi.
