Jag är för kreativ för mitt eget bästa! När jag var ute och sprang i går så kom jag på två Putin-memes som jag ville göra. Det ena var omöjligt att
genomföra eftersom den krävde att Hia var med och han bor ju i Varberg för tillfället. Den andra involverade bara ett av de trägevär jag gjorde till sönerna för länge sen så den blev gjord. Resultatet (utlagt på YouTube) syns nedan. Det publicerades under rubriken – A belated happy Pride month greeting from two not so macho men (even if one thinks he is…) Press play and sing along!
Jag la också ut den på Instagram och länkade till lgbtq-grupperingar, den gick jättebra (fick ett gäng positiva kommentarer) i 10 minuter men sen blockerades den. Suck…. Jag provade då att lägga ut den på en av Reddits största LGBTQ-avdelningar och där blev den först godkänd men sen togs den ändå bort.
Enda ställena där jag lyckades få ut den, och där den blev kvar, var FB och YouTube, men det är forum där jag inte aktivt kan sprida material till andra än de som redan följer mig.
Jag blev jättestressad och frustrerad av att videon/memet blockerats. Jag tycker det var riktigt roligt och jag hade dessutom skoj när jag gjorde det. Stress och frustration är saker jag har svårt att hantera så de växte under gårdagskvällen och fick mig att må mycket dåligt. Det var bara ett tramsigt videoklipp men jag var väldigt engagerad i det och när engagemang möter frustration och stress så leder det till ett väldigt dåligt mående hos mig. När det händer tänker jag att jag aldrig ska göra nåt liknande, undvika att vara kreativ och bara ligga lågt för att slippa må så här i framtiden. Egentligen tror jag dock att det gör mig gott att vara kreativ och leka med ord, musik och bilder – även om det blir ångestfyllt och smärtsamt ibland.
Igår var 13-åringen och jag och klippte gräset hos den äldre granne som jag hälsar på ibland. Vi hade Betty med oss och hon tyckte det var spännande att komma iväg på äventyr. Efter klippningen så 
blev det fika, som vanligt. Sonen lät sig väl smaka! I ärlighetens namn ska jag väl säga att inte heller jag var buskablyg när det gällde att förse mig från kakfatet.
På vägen hem så jagade Betty gräshoppor, oklart om hon fångade nån.
Idag körde vi ner den trasiga tvättmaskinen till återvinningen i Getinge. Vi passade på att ta med oss 
en massa annan bråte också. Betty ville följa med och hoppade in i bagaget när vi lastade in kassar med tidningar och dylikt.
Jag har ju mått dåligt en stor del av våren och även om jag kört på med löpningen så har jag inte orkat springa några snabbhetspass. Planen idag var därför att köra fem kilometer snabbdistans (mycket kuperad bana) men jag var trött och seg efter gårdagens stresspåslag så när jag satte på mig träningskläderna bestämde jag mig för att bara jogga lugnt. När jag började springa så kändes det dock väldigt bra, pigg i benen och lite temposugen så jag gav mig på ett snabbhetspass i varje fall. Jag är glad att jag 
gjorde det för när jag kom i mål och tittade på klockan så trodde jag först att det var nåt fel på den, jag var tre minuter snabbare än min tidigare bästa tid! Under passet så kändes det bra, jag trodde jag sprang fort men jag trodde inte att det gick så fort. Tre minuter på fem kilometer är oerhört mycket. Jag vet att jag blivit snabbare för jag märker att tiderna på distanspassen kryper neråt men det här var ändå en överraskning. När jag joggade hemåt kom illamåendet som ett brev på posten – ett säkert tecken på att jag gett allt jag hade.
Purpurklätten blommar fantastiskt fin i trädgården, otroligt intensivt rosa. Klickbar.
Till sist en väldigt trött Betty, hon gillar inte det varma vädret. Det ser inte bekvämt ut att ligga som hon gör men hon gör det ofta, halvt i, halvt utanför sin bädd.
