Bröllopsdag
Min fru hade lite invändningar när hon läste gårdagens inlägg. Hon menade att jag visst bidragit till renoveringen i stallet med mer än att bara ha hållit saker som hon spikade fast. Hon nämnde några tillfällen när jag haft idéer som förenklat och förbättrat saker. När jag tänker på projektet i stallet så ser jag bara framför mig hur hon planerat, och råddat samt när hon står och spikar lister som jag håller fast. Jag ser inte att jag gjort nåt, de händelserna verkar ha försvunnit ur mitt minne. Problemet är kanske inte bara könsroller och förutfattade meningar om mäns (och kvinnors) intressen utan lika mycket att jag har en negativ självbild (i synnerhet när det gäller praktiska saker).
I dag är det ett år sen min fru och jag gifte oss i Belgrad. Efter mer än 20 år tillsammans så kan man kanske tycka att det inte ska vara en så stor sak att gifta sig. För mig var det stort. Jag är också glad att vi gjorde det på det sätt vi gjorde. Tankar på resan till Belgrad och vigseln framkallar starka, positiva, känslor hos mig.
Jag har tidigare nämnt att en igelkott börjat bygga bo utmed fasaden på huset framsida. Nu har bebyggelsen utökats med en hög till en bit bort. Jag hoppas att det betyder att igelkottarna trivs här. Hur det är med deras hälsa vet jag inte. Jag ser dem ganska ofta och de verkar pigga men ibland när de är i sina högar så låter det som om de hostar och den hostan låter inte riktigt frisk. Jag filmade (med min gamla mobil) en av högarna för nån dag sen eftersom hela högen rörde på sig när igelkotten bökade runt och då fick jag med hostan (eller är det nysningar?).
Filmen blev kass, man blir sjösjuk av den, men hostan hörs ganska tydligt.
I dag har jag sotat pannan. Det är en sån där sak som jag skjutit framför mig hela sommaren (tillsammans med byte av den trasiga förbränningskammaren i pannan). Nu är det snart dags att börja elda igen så nu kan jag inte skjuta på det längre. Sotningen gick bra och inspirerad av min frus ord om att jag kanske inte är så ohändig som jag känner mig gav jag mig på att försöka byta förbränningskammaren i pannan också. Det gick inte. Jag tror dock inte att det beror på mig. Det ser ut som om öppningen i den del av pannan där förbränningskammaren sitter har ”satt sig” och blivit skev. Det gör att det inte bara går att skjuta in kammaren som det är tänkt (jag fick ut den trasiga just för att den var i bitar som gick att vridas). Enda sättet att få dit en ny förbränningskammare är nog tyvärr att ta bort den keramikplatta som sitter ovanför kammaren. Det är ett mycket större projekt än vad jag vågar ge mig på så det blir till att ringa en av grannarna och be om hjälp. Lite synd är det, nu när jag faktiskt var på G.
Happy anniversary from Belgrade!!!
Thank you! And thank you for organizing everything and looking after us. I remember how you, on the morning of the wedding, patiently took me from barber to barber to find one that could shave me with a straight razor (since I decided that I wanted to treat myself to a professional shave).
/Johan
You’re very welcome. We enjoyed it! BTW I completely agree with Rebecka: you two make a great handiman tandem!
As regards the coughing hedgehogs, I am keeping my fingers crossed for their health to improve. I love that story!