Vår skakiga internetuppkoppling gör tillvaron lite hetsigare. Allt som ska göras på nätet måste tajmas till de korta stunder då vi är uppkopplade. Den hetsen förbättrar inte min tilltagande digitala stress, d.v.s. den där stressen kring att allt måste gå så snabbt, mejl och sms ska läsas (och besvaras) så fort man hör plinget i datorn eller mobilen. Behöver man kolla upp nåt på Wikipedia så vill man prompt göra det omedelbart, även om man sitter och äter. Jag stressade med sånt redan när jag jobbade men jag tycker att det har blivit mycket värre den senaste tiden.
När jag promenerade till praktiken idag så blev den digitala stressen väldigt tydligt. Jag hade varit på CLAVIS
och ätit lunch och skulle bara gå 300 meter till praktiken när jag fick ett SMS. Kunde jag vänta med att läsa det tills jag kom fram till praktiken? Nej, jag var tvungen att stanna till i Stationsparken och ta fram telefonen. När jag läst meddelandet så var jag förstås tvungen att svara innan jag kunde promenera vidare. Det som gör det extra larvigt är att saken det handlade om är nåt som det absolut inte är bråttom med.
Jag hade samma beteende i förmiddags också. Då gällde det hur jag ska göra för att lägga ut egna filmer på bloggen. Jag gjorde det två gånger i somras (en hostande igelkott och en när jag gick lös på sandsäcken)
Jag har sen förstått att jag då gjorde det på ”fel” sätt. Mitt sätt drar massvis med datakapacitet och kan i princip krascha bloggen (om tillräckligt många delar filmerna). Det jag skulle gjort är att ”bädda in” filmerna via YouTube, d.v.s. lagt ut dem på YouTube och därifrån plockat in dem i bloggen.
I dag blev det plötsligt oerhört viktigt att jag lärde mig hur jag skulle ”bädda in” filmer. Det faktum att internet strular underlättade ju inte saker och ting. När jag höll på att fippla med datorn och märkte att tiden rann iväg så tänkte jag flera gånger att jag borde avbryta, det jag höll på med var ju egentligen inte viktigt. Jag klarade dock inte av sluta innan jag fått kläm på det. Det var som nån slags tvångsbeteende. Och jag fick ordning på det, jag skapade både ett YouTubekonto och la ut filmerna från i somras där. Nu ”bäddar” jag dessutom in en filmsekvens på Stout när han motionerar sig själv.
Nåt som jag tycker är positivt med hetsen i dag är att jag (tvångsbeteenden till trots) faktiskt utmanade min rädsla och okunskap kring datorer idag. Jag lärde mig hur jag ska hantera filmerna och få ut dem på nätet. Det är säkert busenkelt för många men innan idag så har det känts som oöverstigliga hinder för mig.
I dag blev det också bestämt att jag ska utnyttja min möjlighet till ”Öppen retur” på Avdelning 19
(d.v.s. att jag kan lägga in mig själv där, i mån av plats). Jag ska till avdelningen på fredag och kan sen stanna fem dagar. Orsaken till att jag vill bli inlagd är inte att jag mår jättedåligt just nu, utan det är mer i förebyggande syfte. Utöver beslutet om sjukersättning, så har det varit väldigt mycket annat här hemma den sista tiden. Jag känner att jag måste få lite ro att smälta och begrunda sakernas tillstånd.
Till sist ännu en selfie. Den här är från praktiken idag, jag är jättenöjd med matchningen, små-stora rutor och lila-orange.
