Cowboyboots

Jag tror att jag var 15 år första gången jag kände att jag ville ha en tatuering. Jag funderade sen i tio år innan jag till slut vågade skaffa en. Lite på samma sätt är det med cowboyboots för mig. Jag vill ha ett par boots men vågar jag? För mig är cowboyboots inte vilket skodon som helst, de kräver nåt av sin bärare men de kan också ge nåt tillbaka. Attityd. Självsäkerhet. Stil.

Jag har velat skaffa cowboyboots i mer än tio år men hittills inte vågat köpa några. Förra veckan så fick jag syn på ett par snygga på Myrorna. De var i väldigt bra skick och såg rejäla ut. När jag kollade upp tillverkaren så visade det sig att de gör randsydda cowboyboots. Inga limmade sulor som släpper. Bootsen var dyra med Myrorna-mått mätt men jämfört med nya boots av bra kvalitet var de billiga.

Det är väldigt ovanligt att välgjorda cowboyboots dyker upp i någon av second-hand butikerna i Halmstad. Jag har hållit utkik efter bra boots i flera år men fram till nu har jag bara sett billigt ”smäck”. Det kändes därför som om att nu måste jag bestämma mig. Köper jag inte de här kan det ta flera år innan cowboyboots blir aktuellt för mig igen.

Medan jag grubblat på om jag ska köpa eller inte så har jag också funderat på vad det är som lockar mig med boots. Vill jag framstå som tuffare än vad jag egentligen är? En förträngd dröm om att bli cowboy? Eller är det något annat som lockar mig? Jag ser mig inte som en ”bootskille”. Det är kanske därför jag vill ha dem? För att de egentligen inte passar in i den bild av mig som jag tror att folk ser. Det är kanske bara ett försök utmana och tänja på gränserna?

Jag blir inte klok på varför jag vill ha cowboyboots men nu har jag i varje fall ett par. I dag var jag inne på Myrorna och köpte dem jag tittat på. Jag har ett eget par cowboystövlar!

Beslutet underlättades lite av att de nu infört Öppet köp på Myrorna. Det innebär att jag har några dagar på mig att prova bootsen och känna på beslutet. Just nu känns beslutet i varje fall helt rätt. Jag är dock lite orolig för vad min fru ska säga, hon är ingen stor vän av cowboyboots. Det är inte så att jag tror att hon ska säga att ”antingen flyttar jag eller bootsen!” men jag vill ju hellre att hon betraktar mina skodon med beundran än med milt överseende.

Dagens andra stora händelse var att de tog bort gipset på underarmen/handleden. Jag är fortfarande öm och stel i handleden men frånvaron av gips gör armen rörligare och förenklar min tillvaro betydligt.

Följ och gilla: