Dålig vana
Bussen mellan Getinge och Halmstad brukar hålla tiden ganska bra men i dag var den 20 minuter sen. Det är frustrerande och stå där och vänta och inte veta om bussen kommer om 30 sekunder eller om 30 minuter. Jag var i varje fall ordentligt klädd i min nya ytterrock. Jag frös inte även fast det var riktigt rått och kallt.
Ytterrocken är lite mer formell (och snyggare) än mina andra rockar. Det har inneburit att jag fått användning för en lite udda hatt jag haft länge men inte velat använda eftersom jag inte riktigt kunnat matcha den med en passande rock. Idag hade jag hatten tillsammans med rocken och jag tyckte det blev riktigt snyggt.
Mellan praktiken och terapin idag så försökte jag vara riktigt effektiv. Jag hann med både Kupan och Emmaus och jag försökte även förbereda det här blogginlägget. Praktiken slutar vid tolv och då satt jag kvar vid datorn och började fila på dagens text. När jag skriver inläggen så måste jag skriva, skriva om och skriva om igen innan jag blir nöjd. För att det inte ska ta hela kvällen i anspråk så ville jag komma igång att börja skriva så tidigt som möjligt. Idag blev det därför lunch framför datorn medan jag skrev. För att vara riktigt effektiv så skrev jag också om sånt som ännu inte inträffat (men som jag trodde snart skulle inträffa). Min ”profetia” löd:
”Idag var jag på både Kupan och Emmaus. Nästa vecka ska jag upp till Göteborg och kvittera ut lite pengar för kläder jag sålt (och även hämta en rock som inte blev såld). Jag hade hoppats göra några fynd på affärerna i dag som jag kunnat ta med mig upp nästa vecka. Av den förhoppningen blev inget. Jag åker dock inte upp helt tomhänt utan har med mig tre kavajer (bl.a. får en av Harristweedkavajerna från förra veckan får följa med upp).”
Givetvis blev det inte som jag hade trott. På Kupan så köpte jag tre hattar som jag tror att jag skulle kunna sälja i Göteborg. Problemet är bara att jag tycker att hattarna är väldigt snygga och storleken passar mig också (en måste jag nog plocka loss svettbandet på för att den ska sitta riktigt bra). Jag har några dagar på mig att fundera, jag ska inte till Göteborg förrän på tisdag. Det blir dock aldrig några vinster i mina ”affärer” om habegäret hela tiden är så stort att jag inte kan förmå mig att sälja kläderna vidare.
Efter Kupan gick jag till Emmaus. Där hittade jag inga kläder men väl en film baserad på en berättelse av Roddy Doyle (irländaren som bl.a. skrivit ”The Commitments”, ”The Van” och ”The Snapper”). Filmen heter ”When Brendan met Trudy” och jag har aldrig hört talas om den. Jag hoppas hinna se den i helgen och återkommer i så fall med ett omdöme.
Att äta lunch framför datorn samtidigt som jag ”jobbade” påminde mig om hur det ofta var på WSP. Att låta bli att äta lunch med kollegorna, för att istället vara effektiv och äta och jobba samtidigt, var en dålig vana jag hade där. Så fort det blev stressigt (och det var det ganska ofta) så började jag äta lunchen framför datorn. Återfallet idag var nog en engångsföreteelse. Jag känner direkt av när jag försöker klämma in för mycket på för kort tid. Jag blir stressad och får sen ångest. I dag slutade det med att jag var tvungen att ta Theralen och Oxascand efter att jag varit på Emmaus. Det är lite onödigt (men lätt hänt) att utsätta mig för den typen av stress.
Med tanke på hur många foton på Stout som jag lägger ut på bloggen så verkar det kanske som om jag inte gör annat än att fotografera katten. Jag gör annat också men han är kul att fota. Nedan är bilder på när han tittar på tv, kollar elden i kakelugnen samt övervakar att jag gör mina sit-ups ordentligt.
I går invigde jag västen som jag färdigställde i helgen. Den matchar min lilarutiga kavaj mycket bra. Jag är mycket nöjd med västen, kavajen också för den delen. Jag velade ju fram och tillbaka kring om jag skulle köpa kavajen eller inte. Jag var orolig att mönstret skulle vara för vågat för mig. Det är det inte, jag trivs ypperligt i kavajen. Det är lite kashmere inblandat i tyget så den är väldigt mjuk och go.
Stiligt! Du måste vara Hallands mest välklädde man!!
Tack!! Fast jag blir lite generad av en sån komplimang. Jag gör så gott jag kan och kläderna är ju, precis som bloggandet, bra terapi.
/Johan
Du har en snygg och personlig stil! Varför klä sig som en “Lumpetuss” för att man känner sig som en sådan?
Jag mår också bättre av att klä upp mig lite när jag ska till stan, och lite smink sitter aldrig fel.
En kvinna utan läppstift är som en säng utan kudde… Ha,ha!
Ha det gott hälsar jag som också har svårt för Örjan Ramberg 66, som nu dejtar en kvinna på 32. Patetisk mansgris!
“Lumpetuss” är ett nytt ord för mig men det är väldigt uttrycksfullt. Den bild som dök upp i huvudet när jag läste det var en sliten lumphandlare på dekis. Precis så känner jag mig inombords i bland.
Jag visste inte att Örjan Ramberg dejtade en mycket yngre kvinna men jag kan inte säga att jag är särskilt förvånad.
/Johan