Pojkarna kastade sig över studsmattan när de kom hem både i går och idag. Det är en fröjd att se hur de far omkring på den. Själv stod jag mest och kände mig ”cool” bredvid. Värmen hade fått mig att 
åka och hämta ungarna i bara skjortärmarna och med en solhatt från Kangol på huvudet. Det är ett märke som jag starkt förknippar med en ”cool” skådespelare, Samuel L Jackson. Han har haft Kangolhattar, eller kepsar, i åtminstone ”Jackie Brown” och ”The long kiss goodnight”. Jag kände mig som en Samuel L Jackson-”wannabe” när jag hämtade ungarna, 
med solhatten (fast vänd bak och fram för att inte skylta med Kangolmärket). Jackson var ju dessutom beväpnad i filmerna och det är ju inte jag men jag hade min rutiga Cornelianiskjorta som kan ta luften ur de flesta…..
I dag fick jag ett litet, klädrelaterat, psykbryt på väg till praktiken.
Jag tyckte att jag fick ihop en rätt snygg och balanserad utstyrsel innan jag for hemifrån (här fotograferad med blommande kastanj och rododendron i bakgrunden). När jag stod och väntade på bussen så kände jag att det kanske blev väl varmt med väst i solskenet så jag tog av den och la den i portföljen. Att ta av mig västen kändes tyvärr som att ta av sig trygghet och självförtroende. Helt plötsligt så kände jag mig alldeles spräckligt (hade en pepitarutig skjorta)
och spretigt klädd, balansen i kläderna var som bortblåst. Det blev också uppenbart att jag saknade det intryck av fysisk stadga och stabilitet en väst ger min kropp. När tryggheten i kläderna försvann så försvann också mitt självförtroendet och jag började känna mig väldigt osäker. Tittade inte den där tjejen väldigt konstigt på mig? Var det mig killarna bakom mig tisslade om?
Osäkerheten gick an på bussen, där kunde jag sjunka ner i sätet och dra kavajen om mig. När vi kom till Halmstad så klev jag av vid Myrorna
och gick direkt in. Jag kunde dock inte fokusera på kläderna i butiken utan kollade bara mig själv i alla speglar som fanns. Speglarna bekräftade att jag såg ut som ett beigt monster i cowboystövlar. Jag fick panikkänslor, avbröt shoppandet och gick direkt till praktiken. På vägen dit så stannade jag och satte på mig västen igen. Trygghet fick gå före bekvämlighet idag.
Det är ju dock så att jag inte kommer att kunna ha väst hela sommaren, till slut blir det för varmt. Jag får försöka kompensera för avsaknaden av väst på nåt sätt. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska kunna åstadkomma den trygghet jag uppenbarligen tycker att en väst ger mig. Det är lite läskigt att jag ibland hänger upp så mycket på ett klädesplagg, eller på kläderna i huvudtaget.
Nåt annat som det kommer bli varmt att använda i sommar är bootsen.
Jag behöver ju ha nåt med klack p.g.a. hälseninflammationen men vanliga skor med ett inlägg skulle ju också ge en ”klackeffekt”. Problemet är bara att jag snöat in så väldigt på boots. De känns så mycket mer ”uttrycksfulla” än lågskor. Det är som om några veckor med boots förstört mig för alla andra skor, om ni förstår vad jag menar?
Jag låter kanske snurrig men det känns faktiskt som om kombinationen av boots och min vanliga, lite gubbiga, klädsel uttrycker hur spretig min personlighet och mina åsikter är. Det finns en anledning till att en kompis på gymnasiet beskrev mig
som tillhörande den ”extrema mitten”. Med det menade han inte att jag åsikts- och personlighetsmässigt låg extremt mycket i mitten utan att jag kombinerade en väldig massa extrema ställningstaganden åt både höger och vänster. Jag tror att den ”extrema mitten” fortfarande är en adekvat beskrivning av mig.
