Det är skönt att klia sig
I början på april anlitade vi KRIS för att komma hit och lava veden åt oss, tanken var att det skulle vara bra för både dem och oss. Jag börjar dock känna att det var ett misstag att ta hit dem, arbetet har gått väldigt långsamt eftersom de varit här väldigt sällan och jobbat kort tid när de väl varit här. Deras arbetsledare har dock hela tiden varit positiv och sagt att det här fixar vi. Nu är jag dock tveksam till om veden kommer vara lavad till midsommar (vårt sista-datum för vedlavning), nästan hälften återstår ju att lava.
De har tre veckor på sig så det är inte helt kört än men jag är i varje fall superstressad över att arbetet är sent och över att jag behöver hålla på att tjata på arbetsledaren.
Även om KRIS är billiga per timme så kan de ju bli dyra om de tar väldigt lång tid på sig. De ska hit på fredag igen och efter det så ska jag be att få summerat hur många timmar de lagt på veden hittills.
Oron kring KRIS och veden började redan i går eftermiddag när jag fick ett meddelande från arbetsledaren om hur långt de kommit i arbetet men det han sa stämde inte alls med vad jag såg när jag 
tittade på vedhögen. Oron satt sen som en klump i magen hela kvällen och var säkert en anledning till att jag sov dåligt natten till idag. Jag hoppas att jag sover bättre i natt, jag vill inte vara sliten i morgon när 
jag ska upp till Ragtime och sen på ESF-rådets seminarium ”Den organiserade ohälsan i arbetslivet”.
Den trassliga nattsömnen, och kanske även värmen, fick mig att ställa in praktiken idag. Jag orkade helt enkelt inte åka in. Trots att jag var seg så gick jag en sväng (lite kortare än vanligt) i morse. Under promenaden så skrämde jag upp en hare, den stack iväg på vägen framför mig men den blev inte mer skrämd än att den satte sig i vårsådden jämte vägen och tittade på mig.
Här hemma har jag också fotat en del. I går så plåtade jag ju en gråsparv när den flög från en holk, 
idag så lyckades jag knäppa en bild medan den utfodrade sina ungar – det var bara stjärten som stack ut genom holköppningen. Trots att jag hade holken inzoomad så hann jag inte ta en bild precis när sparven lämnade holken.
Jag har också dokumenterat att fåren och Brynja använder sig av samma kliningsställe.
Vid 15-tiden drog det in ett riktigt åskoväder, en blixt slog riktigt nära och då gick strömmen i några minuter. Efter åskan kom regnet.
De våldsamma striderna i Falluja har fått mig att tänka på mina två år i Irak. Jag har passerat igenom Falluja
många gånger, vi åkte förbi där när vi åkte på utflykt till en konstgjord sjö, Habbaniyah. Det var en av två sjöar dit vi åkte för att bada och vindsurfa. Det var roligare att åka till den andra sjön, Therthar, eftersom stränderna var
bättre och vi körde genom öknen på väg dit. Ibland fick jag köra sista biten i öknen, hur häftigt var inte det för en tolvåring!
Jag gick in på Google maps för att orientera mig i Irak och passade då på att zooma in Bagdad. Jag tror att jag lyckades orientera mig och hittade bl.a. stället där pappa och jag bodde och klubben (med bl.a. simbassänger, tennis och squash) där vi var medlemmar.
Även om jag filat på texten ovan under dagen så fick jag lägga ut den under tidspress, åskan återkom och jag var tvungen att snabbt stänga ner datorn. Efter den andra omgången åska så gick jag en kvällspromenad och njöt av luften och landskapet. Fotona nedan är tagna i östlig, västlig respektive sydlig riktning. Vi bor vackert! 
