När hustrun och jag i går kväll satt framför datorn och jämförde diskmaskiner på nätet så fick vi syn på Stout som kom gåendes med en svala i munnen. När han tar gråsparvar och bofinkar så bryr jag mig inte så mycket om det men svalor tycker jag inte är ok. Hur jag ska kommunicera det till honom vet jag inte riktigt.
Hursomhelst så verkade gårdagens svala död så det kändes inte som att vi kunde göra så mycket men han la ner svalan och då flaxade den lite. Jag klev i skorna och gick ut till honom, först ville han inte dela bytet med mig men det är trots allt jag som är alfahannen så jag tog svalan. Den såg väldigt liten och förskrämd ut i näven på mig. Hustrun kände igenom vingarna på den och eftersom ingenting verkade brutet så gick jag och satte ner den på ett elskåp. Svalan skakade lite på sig men sen flög den sin kos. Operation Svalräddning var avslutad.
Om nån undrar om diskmaskinen så blev den en Asko, ja samma Asko som tillverkar möbler. Jag visste inte att de också gjorde diskmaskiner men om man ska tro på butikssäljare och nätet så gör de faktiskt ganska bra såna. Fast å andra sidan finns det väl anledning att misstro både internet och säljare. Vi har i varje fall köpt en Asko som kommer att levereras hem, installeras och kosta mer än vi först hade tänkt oss (varför blir det alltid så?).
Eftersom Pirana ibland tar av sig munkorgen så kan vi inte riktigt lämna henne i hagen utan tillsyn. I dag fick hon vara ute några timmar på förmiddagen och sen några fler på eftermiddagen/kvällen. Man 
kan ju tycka att vi skulle släppa ut henne direkt på morgonen när jag går upp vid 5-tiden men problemet med det är att gräset innehåller mer socker på morgnarna och en hög sockerhalt ökar risken för ett fånganfall. Det är en riktig balansgång att få ut henne lagom mycket på bete. När jag släppte ut henne vid nio så körde jag 10 ronder på säcken i fårhuset, då kunde jag hålla koll på henne. Idag tog hon inte av sig munkorgen alls på den tiden, faktiskt inte under hela förmiddagen men direkt när jag släppte henne i hagen på eftermiddagen så rullade hon av sig munkorgen.
Jag har förändrat min träning på säcken lite. Förra veckan så stötte jag ihop med min sjukgymnast nere på ”byn” och vi pratade om att min vad inte vill bli bra. Det senaste är att smärtan ”hoppar” från vaden till hälsenan, ena dagen har jag ont i vaden och nästa så sitter det i hälsenan. Sjukgymnasten sa i varje fall till mig att köra väldigt mycket fotarbete när jag slår på säcken, de senaste åren har jag varit rätt stationär när jag jobbat med säck. Det har tagit ett par pass att få igång fötterna och ersätta mitt plattfotade fotarbete med ett där jag är mer på tå. Idag kändes det dock som att det lossnade lite, de sista ronderna slutade jag slå på säck och skuggboxades bara. Utrymmet kring säckarna är dock rätt begränsat så det är inga stora svängar jag har plats för.
I morse så körde jag åkgräsklipparen till macken och de kunde titta på den, oklart när men de brukar 
vara snabba. Det första de får göra är att beställa hem en ny drivrem men det finns tydligen ett företag ut på Fyllinge i Halmstad som måttillverkar drivremmar så det ska i varje fall gå att få tag på en som passar. Tillsvidare står klipparen parkerad utanför verkstaden, igen.
Jag har fotograferat ivrigt idag med. Här hemma så tar jag med kameran nästan varje gång jag går ut, även om jag bara ska ut en kort sväng. Nyss så tittade jag till Pirana och på ett par minuter så lyckades jag knäppa de här två bilderna. Vi bor verkligen mitt i en massa fantastiska motiv. 
