Det lila fältet
När jag tog ut hundarna i går morse så luktade det underbart, precis som det gör efter ett sommarregn. Jag hade inte sett nåt om regn i väderprognoserna men när jag tittade mig omkring så
var gräset blött, det var vattendroppar på blommorna i trädgården och även vatten (inte mycket) i skottkärrorna som stått ute så lite regn måste ha fallit under natten. Tyvärr långt ifrån den rotblöta naturen behöver. Pionen är klickbar.
Min löpning rullar på med mina 40 kilometers veckor. Jag tycker att det är i minsta laget att springa 
men med tanke på min övriga träning (cykel och säck), hundpromenaderna och att jag försöker vara aktiv här hemma (lyckas inte alltid) så ligger jag kvar på den volymen. Jag springer nästan bara på småvägarna hemikring, av nån anledning så har jag ingen lust att ta rundorna som går genom Getinge. Fast rundan jag springer har väldigt mycket fina vyer att bjuda på, Getinge är mycket men vackert är det inte….. Igår körde jag delar av rundan med bil för jag ville fota ett lila fält (luddvicker och vete) som jag brukar springa förbi och då tog jag några bilder längs vägen för att illustrera den (de flesta fotona är klickbara).
Börjar med en fin grusväg.
Så här års finns det mycket fina blommor att se i åker- eller vägkanterna. Förr i världen var t.ex. blåklinten vanlig som ogräs på åkrarna (finns en gammal barnvisa som heter ”Blåklint i rågen”) men nu får man vara glad om man ser några enstaka exemplar.
Jag skrämmer nästan alltid upp några djur när jag kommer lufsande, harar och spov är tämligen vanliga. Så här i torrtider ser jag också bevattningsmaskiner som går varje gång jag springer.
Det lila fältet med luddvicker och vete (ska bli kofoder).
Rundan innehåller också en rejäl backe uppför Rydsåsen. Om jag läst rätt på kartan så stiger den 40 höjdmeter på 400 meters längd.
Sträng, men skön, att springa uppför är den. Jag har alltid gillat att springa i backar, kanske för att jag är stark snarare än snabb. Utsikten från toppen är väldigt fin.
Dagar då löpningen känns bra försöker jag ligga på och ”rulla” nerför backen efter krönet men det får inte gå för fort för då tar låren stryk.
Under löprundan så passerar jag ofta, men inte alltid, en vacker betad ekbevuxen kulle. Den har varit med på bloggen förut men den är så fin att den platsar igen.
Till sist två bilder på Sigge.
