Elen är nästan klar
För två veckor sedan blev 11-åringen förkyld och det dröjde inte länge innan jag fick ta del av hans förkylning. Han blev frisk på ett par, tre dagar medan jag har haft bomull i huvudet, snorat och hostat i över en vecka. Ett problem som jag initialt kopplade till hostan var att jag ibland kände ett tryck över 
bröstet men när jag igår satt ner och rökte så märkte jag till min förvåning att trycket försvann. Rökningen (även om jag inte inhalerar) borde ju inte gör andningen lättare så tanken slog mig att trycket kanske var psykosomatiskt, ett symptom på oro. När trycket återkom under kvällen (två gånger) så testade jag att ta lugnande medicin och det hjälpte faktiskt, trycket över bröstet försvann. Det som är lite konstigt är att jag inte kände mig extremt orolig när trycken började, jag var lite orolig (men det är jag väldigt ofta). De fysiska reaktionerna brukar komma först när jag verkligen känner av oron mentalt men så var det tydligen inte den här gången. Det har dock hänt tidigare att fysiska reaktioner överskuggar en ganska liten oroskänsla, det orosrelaterade illamående jag kämpade med för några sommar sen är ett exempel på det.
Dagens stora händelse kan sammanfattas i två toastolar och ett handfat – ombyggnaden av vinden går framåt! Tätskikt och mattor är lagda i det blivande badrummet och idag kom handfatet och toastolen till det. Nu väntar vi bara på att rörmokarna ska dyka upp. Om nån undrar så är orsaken till att vi köpt två toaletter (när vi bara bygger ett badrum) att vi ska passa på att byta toastolen i vårt befintliga badrum när rörmokarna ändå är här.
I väntan på rörmokarna så har elektrikerna varit här och nu är all el (inklusive nätverkskablar)
dragna och det enda som återstår är att koppla in badrumsskåpet och handdukstorken. De har vi dock inte fått ännu så det får vänta lite.
Jag fasar lite för veckan som kommer eftersom jag tror att den blir tuff. Det är en del inplanerat och dessutom så ska hustrun iväg på en tjänsteresa och blir borta ett par nätter. Det brukar gå bra att vara ensam hemma med barnen (även om hon en gång fått 
flyga hem p.g.a. att jag krisat) men det är alltid en påfrestning. Jag har dock planerat maten för de aktuella dagarna (och laddat upp med filmer så vi kan äta framför teven) och det kommer att bli lättlagade saker som jag bör kunna få ihop även om jag mår dåligt. Hustrun är dessutom inte långt borta 
så om jag skulle drabbas av ett psykbryt så kan hon köra hem på nån timme.
