En dålig start förstörde större delen av dagen för mig. Jag fick inte igång Forden i morse och när jag sen 
skulle plocka fram startkablarna så var bakluckan fastfrusen. Efter att tinat upp
luckan med hustruns hårtork så kom jag åt kablarna och vi kopplade in dem. Det hjälpte dock inte, hustruns bil räckte inte till för att skaka liv i Forden. När jag sen skulle ringa Bosch Assistance för att få hit en bärgare (kostnadsfritt) för att få hjälp att starta bilhelvetet så upptäckte jag att den försäkringen löpte ut den 11:e november eftersom 
inget av 2015s alla verkstadsbesök räknades som service. Det känns som att jag bytt halva bilen under 2015 och ändå är den inte servad. Surt Jag ringde verkstan i Getinge i hopp om att de skulle kunna komma och hjälpa mig att få liv i bilen (de har gjort det tidigare) men de hade fullt upp under 
förmiddagen. Då ringde jag min livlina, grannen som alltid brukar hjälpa till när det krisar – han svarade inte på mobilen.
Det dök trots allt upp en kille från verkstaden vid 10-tiden. Han hade med sig en batteribooster som dock inte gjorde nån som helst nytta. Han tog mina bilnycklar och sa att han och en kollega skulle återkomma och
bogsera ner bilen till verkstaden eftersom han trodde att startproblemen inte bara berodde på ett tomt batteri. En stund senare så ringde grannen, han kunde inte hjälpa till eftersom han var ute i skogen med en virkesuppköpare.
Det ville sig inte riktigt under förmiddagen men jag har i varje fall bokat in bilen på service….
Jag tänkte att jag måste göra nåt positivt för att komma i bättre stämning så jag plockade fram symaskinen för att sy lite. Jag orkade dock bara ta fram maskinen, sen hamnade jag i tv-fåtöljen där jag såg ”Kill the Irishman”. Som gangsterfilm betraktat så var den helt ok. Den lyfte dock inte mitt humör, delvis på grund av genren och delvis för att den handlar om en konflikt mellan irländska och italienska gangstrar 
(med avstamp i verkliga händelser). När irländare och italienare har krigat i maffiavärlden så har det nästan alltid slutat som vid ”The Saint Valentines day massacre”, d.v.s. irländarna förlorar. Så även denna gång. Jag tror att den italienska maffian överskuggar den irländska i hela USA, även i den mest irländska staden utanför den gröna ön, Boston.
Efter filmen så åt jag en näringsriktig (eller inte) lunch bestående av fil och mackor. Den var i varje fall god. Under eftermiddagen fick jag tillbaka lite styrfart. Jag mockade, gick en kort sväng med Pirana och slog dessutom lite på säcken.
Eventuella positiva känslor försvann dock snabbt när hustrun ringde och berättade att hon satt fast på Göteborg central och därmed inte kunde hämta barnen på fritids. Hade jag haft en fungerande bil så hade det inte varit nåt stort problem. Efter ett par telefonsamtal så fick jag tag på en vänlig själ som kunde köra mig fram och tillbaka till fritids. Värre var det med nioåringens lussande som var klockan 18, till den lyckade jag inte ordna skjuts och hustrun hann inte hem i tid.
Sammanfattningsvis, en inte helt perfekt dag.
