En sjörövare i Halmstad
Idag så pratade jag med min handledare på praktiken om stressen och obehaget som jag känner där just nu. Hon var väldigt förstående och sa att vi skulle sätta oss ner med enhetschefen nästa vecka och hitta ett upplägg som funkar för mig. Även om mötet gick bra så har jag haft en hel del jobbiga tankar efter det. Känslan av att ”misslyckas” och att, återigen, vara i en situation där nån måste kliva in och reda upp saker åt mig är jobbig. Jag vill reda upp saker åt andra, inte att andra ska göra det åt mig.
Jag trodde att jag skulle kunna låta bli att börja grina under dagens samtal men det sket sig. När vi nästan var klara och jag började slappna av så kom tårarna. Jag vet inte riktigt varför det känns så jobbigt att bli känslosam och börja gråta i såna situationer, jag tror att det hänger ihop med viljan att vara rationell, logisk och ha kontroll på situationen. Tårarna signalerar raka motsatsen, även om man faktiskt kan vara rationell och tänka logiskt fast man gråter.
Jag satte på mig gårdagens örhänge när jag stack hemifrån i förmiddags. Det är verkligen stort, det är lite sjörövare över det men jag har inte fått några kommentarer alls om det. Jag tolkar det som att min omgivning inte tycker att örhänget är lika snyggt som jag gör, både på praktiken och CLAVIS så brukar de vara generösa med komplimanger i vanliga fall.
Min supersnygga tweedkostym är nu skickad från FatVintage i Burgau på Algarvekusten. Jag tycker det är lite kul att nån driver en vintagebutik från en liten håla i södra Portugal. Jag tror dessutom att hon som gör det inte är portugisiska utan britt. Jag har nog faktiskt passerat genom Burgau en gång för länge sen, det var när jag tågluffade i Portugal i slutet på 80-talet. Jag hade Lagos som bas i Algarve och utforskade områdena däromkring. Jag har en massa positiva minnen från den delen av Portugal.