När jag var på Kupan idag så köpte jag ett silverörhänge. 
I jämförelse med mina andra örhängen så är det här lite brutalt, stort och grovt men jag tycker ändå 
att det klär mig. Jag är dock inte säker på att alla i min omgivning kommer att hålla med.
När jag köpte örhänget så frågade jag om det verkligen var silver som det stod på prislappen. Hon i kassan sa att om de skrivit silver på lappen så hade de som satte priset hittat en stämpel. Både hon i kassan och jag tittade igenom örhänget utan att hitta stämpeln men eftersom jag litar på Röda Korset så köpte jag det ändå. Nu 
har jag hittat stämpeln, den satt på ”bygeln” som man trär igenom örsnibben. Tyvärr kan jag inte se vad det står på men jag kan i varje fall tydligt se att örhänget är stämplat.
Jag hade min nya väst idag. Den satt bra och jag tycker den är snygg men när jag tittade på fotona jag tog så ser jag att jag glömt tvätta bort kritstrecken från nålningen i går.
Praktiken är ingen höjdare just nu. Jag har visserligen fått ordning på alla mallar och dokument så 
idag har jag ägnat mig åt att lägga in den data som samlats på hög i januari och februari. Jag kommer säkert ha att göra med det hela denna och nästa vecka. På sätt och vis så har jag kanske läget under kontroll nu men det känns ändå inte bra. Jag har tidigare sagt att praktiken varit som att gå till jobbet och bara ha de roliga delarna av arbetet, den sociala biten och den intellektuella stimuleringen. Nu känns det alldeles för mycket som det gjorde de sista åren på WSP. Jag stänger in mig för att komma ifatt och den intellektuella stimuleringen har blivit en stress.
Jag hade tänkt att jag idag skulle ha pratat med enhetschefen om min situation men hon är på sportlov så jag får vänta tills nästa vecka. Jag får börja med att prata med min handledare, hon kan inte göra nåt åt chefens önskemål om en månatlig deadline för redovisningen men jag tror ändå att det är bra att hon får veta hur jag känner just nu.
Jag är lite rädd att jag målat in mig i ett mentalt hörn på praktiken. Jag skulle må bra av att släppa lite av mina uppgifter men jag vet också att jag skulle uppleva det som ett stort misslyckande. Jag tror inte de på enheten skulle döma mig för det men jag vet att jag skulle göra det och att det kulle resultera i starka skam- och skuldkänslor. Ännu en likhet mellan praktiken och hur det blev på WSP. 
