En stålborste i analen!
Hustrun och jag har kört med Tora i helgen och det kan ha varit sista gången på ett tag för
förmodligen kommer de som ska låna henne för betäckning att hämta henne nästa helg. Åker Tora så kör vi Hia till gården som han ska bo på medan Tora blir mamma så vi är kanske hästlösa om en vecka. Hustrun passade också på att frisera hästarna lite inför den kommande 
flytten.
Helgen har bjudit på vackert vårväder och det har resulterat i att det kört förbi en och 
annan motorcykel här. Vägarna i Rävinge är kurviga och lämpar sig väl för hojåkning. Ett annat vårtecken är att jag sprang årets första pass i kortbyxor. Det var tio grader varmt ute och då 
är det shorts som gäller. Den regeln är lika huggen i sten som att rattmuffen ska av i samband med tjällossningen.
Rysslands krig i Ukraina har fortsatt att göra mig upprörd under veckan. Nåt annat som väckt starka 
känslor är reklamen jag fått från Postkodlotteriet – det måste vara Sveriges sunkigaste lotteri! Vinsterna från lotteriet går bland annat till Amnesty, Barncancerfonden, BRIS, Läkare utan gränser, Rädda barnen, Röda korset och UNICEF Sverige och det är väldigt behjärtansvärda mottagare men det gör inte lotteriet rumsrent i mina ögon. Det jag har emot Postkodlotteriet är att de har som affärsidé att sälja sina lotter med hjälp av rädsla och skam. Jag uppfattar deras reklam som försök att säga ”Köp en lott så du inte blir den enda på din gata/kvarter/by som inte får pengar om ditt område vinner”. De vänder sig alltså till människors känsla av att framstå som avvikande och dumma, som den där enda som inte fick några pengar när alla andra vann, för att sälja sina lotter. Jag tycker det är ett fullkomligt vidrigt sätt att sälja lotter på.
När jag under 90-talet var aktiv som syndikalist så läste jag ibland den anarkistiska tidskriften Brand 
(syndikalistiska Arbetaren var dock mitt husorgan) och de hade ”En stålborste i analen på överheten” som motto och jag tycker nåt liknande vore en lämplig behandling för alla som jobbar med Postkodlotteriet, jag tycker verkligen att det är en anstötlig verksamhet.
Till sist en suddig bild på en galopperande Hia, han blev till sig när han såg att Tora var på väg tillbaka från körningen igår och så en filmsnutt på en pratglad Betty som vill gå ut.
